Kväsarvalsen

[Når Pätter Jinssen kövte stövla]

Antiwar Songs (AWS)

[topp]

E sannsage um en bärslagspôjk

I Grythytte socken inte långt ifrå bruen ve Loka bodde på 1840-talet e änke mä nôre små ungstackrer. Visst va dä fattit i den lille stuga, men precis svälte kan en fôlle inte säje att de behövde före heller. Potatis hade de fôlle mäst för jämnan, di dôppa di i pepper å salt, för sôggel fanns nog inte ôfte, å så hadde di blannbrö [av råg och havre]. Te hälgera kunne allt hänne att di feck äte rektit rôgbrö. Men änka ho va gla å nöjd, mä si väl, å ongera, ja di vet en fôlle hulles tockre ä - di tänga å höll väsen ifrå môran te kväll å alle värscht å dôm va en pôjk sôm hette Fredrek.

Men så en da blidde dä slut på glädjen i den lille stuga. Länsmaen å fjälingskäern kom å sätta mor i e kärre å körde bort mäa. Nu tror i fôlle att ho hade stôle eller trôlla eller gjort nôe annet otäckt. Te å mä ungera hadde sett att de som söp å slogs, ja te å mä bruka kniv, di feck vare, di tog inte länsmaen. Näej då, - Men va i all världen hadde ho då gjort fôr ont Jo, ser ni, änka hade blitt läsere. Å i hännes stuge hadde fôlk gått ihop, å di läste inte bare utläggningsboka å psalmboka ôm söndagera å geck i kôrka, uta di tog bibla å läste i å la uta sôm di tyckte. Dä va dä, som va falit. Dä fanns en lag på den tia [1726-1858] konventikelplakatet, ni vet. Den lagen blidde änka dömd ätter, å feck sitte i fängelse i flere måner. Vi kan fôlle vare glae ôt, att dä inte bare går te lage te stönige lager, än dä går te ta bort dôm mä. Då fanns den lagen, å di hadde samlas mycka gånger i hennes stuge, dä va för dä, dä blidde så strängt straff.

Hur blidde dä mä ungstackranne? Ja vet inte, hur dä geck mä mer än e n.

Ner i Karlskoga va dä en 3-4 stycken mä, sôm hadde blitt läsere. Mor i Vall å Annersch Nilsa i Backberga bl. a. Di feck höre hur dä hade gått mä änka å Annersch Nilsa åkte dit å tog mä sej Fredrik hem, för han var ju den värste te ha reda på.

Backe ôpp å backe ner åkte Annersch Nilsa. Å öga stog inte still i skael på Fredrek. Vägen gick inte då där han går nu, han kom fram längre bolôt väster nole hörne på sockna. Di kom te store gåler: Nohlby, Rosendal å Kärne blann annre. Fredrek tyckte att skigålra va höger å stugera va stôrre, än där han kom ifrå, men dä värste va kôrsstenera. Di tyckte han va lik hatter, mä höge smale kuller på å så va di svarte. I Grythytte socken limma di kôrsstenera vite te var messômmershälg.

Äntligt va di framme ve Backberga. Dä va senhösten. Han kom in i köke. Mor stog bôrt´ve spishalla å vispa te åré te e sôgryte. Han skulle gå fram å hälse, men dä va sångt tea. Ha tycke han allri kom över gôlve, men dä geck fôll te slut. Tôrrvedsbrasa brann i spisen. Lôgen spejla sej i den store spishalla å i gryter å i panner å i kälhylla, som räckte frå gôlv te tak. Lite granna i skymunna satt mor Stina å gjorde sudder å tvager. Take hängde fullt mä hackkôrv å paltbrö ätter den store höstslakta. Mä taktfaste steg kom pigera in mä en stor vattså hängnes i e lång stång, sôm di bar på axlera. Han hann knafft hälse på dôm förrn drängera kom in. Di va kôl svarte åttå sot. Di hadde arbeta mä milera i skogen. Di va nyss påsätte, å di ha släje, så kôlern kunne inte re sej själv mä dôm ensammen, utan drängera hadde fått hjälpe te. Se´n han ha hälsa på drängera feck han sätte sej te store bole å äte kvällsmåle. Han feck räknes te fôlke. Pigera åt ve fållbänken i hörne.

...

Ur Örebro läns bildningsförbunds folkminnesarkiv.

Källa: GRYTHYTTAN I ORD OCH BILD Häfte 7 Sommaren 1959

Fredrek i berättelsen är Jonas Fredrik Lundgren (1847-1915), folkskollärare, författare, redaktör för tidningen Folkskolans Vän.

I artikeln nämns även "Mor i Vall". Hon startade en skola för föräldralösa barn.
Av den lilla skola Mor i Vall startade framväxte Karlskoga Praktiska Läroverk.

Sabbatspsalm (1884)

text: Jonas Fredrik Lundgren

Det står Guds folk en sabbatsvila åter
När arbetsveckan en gång slutad är,
En sabbatsdag, då Herren Jesus låter
De sina evigt vara där han är.

Där Herren Gud skall torka deras tårar.
Ej värk, ej rop, ej död skall vara mer.
Det första är förgånget, allt som sårar.
En evig glädje Gud de sina ger.

Församlade från jordens alla länder,
De stå tillbedjande för Lammets tron
Med segerpalmer uti sina händer
Och höja till Guds ära lovets ton.

O Herre, när din sabbat en gång randas
Och vi hos dig i evighet få bo.
Låt då vår röst med helgonsången blandas
Och låt oss skåda vad i dag vi tro.

[topp]

Kväsarvalsen
Dagens visa
2003 aug 11

melodin i midi format

Självporträtt. Arthur Högstedt (1877-1942).
Ett ögonvittne, skådespelaren och teaterdirektören Axel Bergman skriver i "Några profiler från Sveriges första socialdemokratiska ungdomsklubb" om att Arthur Högstedt spelar sin komposition Kväsarvalsen på fiol första gången vid en festlighet som klubbisterna ordnat på Lidingöbro värdshus. Visst, det finns en mångt tidigare uppteckning där visans titeln är Kväsar-Dansen. Och visst, Emil Norlander gjorde melodin känd med ändrad text, Tjenis Amanda! Men Kväsarvalsen är Arthur Högstedts skapelse.

Kväsarvalsen
Dagens visa
2003 aug 11
melodin i midi format

Självporträtt. Arthur Högstedt (1877-1942). Ett ögonvittne, skådespelaren och teaterdirektören Axel Bergman skriver i "Några profiler från Sveriges första socialdemokratiska ungdomsklubb" om att Arthur Högstedt spelar sin komposition Kväsarvalsen på fiol första gången vid en festlighet som klubbisterna ordnat på Lidingöbro värdshus. Visst, det finns en mångt tidigare uppteckning där visans titeln är Kväsar-Dansen. Och visst, Emil Norlander gjorde melodin känd med ändrad text, Tjenis Amanda! Men Kväsarvalsen är Arthur Högstedts skapelse.

melodin i midi format

Kväsarvalsen.
Text och musik: Arthur Högstedt

En kvanting träder i salen in
för att fröjda med fjällan sin,
och alla rynkor bli glada i håg,
ty stunsigare kvanting man sällan såg.