[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

[Länkar: Karl-Erik Forsslund]

[Storgården - ett sångspel]

[Storgårdsblomster]

[Husarvisa en önskad visa]

  Dan Andersson länkar

LÄNK: DAGENS VISA:   2003 juni 10 Skattlösberg

Dagens visa 2003 10 juni

	Länk: Till min syster (midi)
	Till min syster. text och musik: Dan Andersson Nu spelar vårens ljumma vind i myrens gula starr, och sakta stiga sagorna kring ön i Berga fors. Förlåt ett stänk av bitter fröjd, en visa till gitarr, det starka oss till läkedom likt strandens unga pors. En sång till däj, min syster, när all marken väntar vår! Luossas ljunghed surrar yr av vind och vilda bin. Där lärde vi oss tunga steg i våra yngsta år, och ingen vet hur djupt vi drack vår barndoms beska vin. Men härlig, härlig våren kom vart år i rosor klädd, fast sorgens skymning sökte oss och blekte kindens färg. En dag på knä för Konungen, en natt för skuggan rädd, och sedan drack du salighet ur flod och fjäll och berg. Kom ut, när stormen viner vild i apel, pil och hägg! Se, vårens himlar brinna till Guds och stjärnors lov! Och när du sövts till drömmar av resedan vid din vägg, all ängens rosor ropa, kom ut till oss och sov!
	Länk: Till min syster (midi)

[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

[Länkar: Karl-Erik Forsslund]

[Storgården - ett sångspel]

[Storgårdsblomster]

[Husarvisa en önskad visa]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

STORGÅRDEN

[topp]

Storgården - ett sångspel (kodat i XML, skapat i Word 2000) Storgården - ett sångspel (.doc Word 2000) Storgården - ett sångspel (.htm HTML-format)

[topp] | [Storgården - ett sångspel]

Gammelgäddan i Vassviken

Storgården - ett sångspel (kodat i XML, skapat i Word 2000) Storgården - ett sångspel (.doc Word 2000) Storgården - ett sångspel (.htm HTML-format)

Min älskade det lif du bär Storgårdsblomster Vägarna de skrida Kullerullvisan Solguden Det ligger ett gammalt rödmålat hus En midsommarsaga Nu är du döpt min son Se allena har jag vandrat Mot vår Strö ut Å den synen vill jag kalla Än blommar blå förgätmigej Från storstrejk till Finlands sak är vår

[topp] | [länkar] | [till dagens visa 2001]

Dagens visa 2002 juni 10

Storgårdsblomster text: Karl-Erik Forsslund På herbariets vita pärm står en dikt, skriven med rött bläck, och som slutvinjett under den sitter en pressad fyrväppling - en sinnebild vilkens fulla betydelse skall klargöras av ett följande kapitel. Så lyder dikten: Ett blomster är min lycka med rötter djupt i jordens mull. Hon suger saft och näring ur jordens barm, av sötma full. Hon skjuter högt och växer på stängel stark och kan ej dö. Hon brytes ej av stormen och vissnar ej för frost och snö. Om natten emot stjärnorna likt händer sträckas hennes blad. Hon böjer tyst sitt huvud i andakt, undrande och glad. Och frisk i daggens glitter var morgon ler hon mot det blå och lyfter röda kronan mot solen att hans elddop få. * Ett blomster är min lycka. Så kommen, fjärilar och bin, och sugen gullgul honung och dricken röda kalkens vin. Så kommen, själar irrande, i hennes krona vilen ut, i hennes varma doftsky inslumren för en kort minut! När sedan bort I dragen, ett frömjöl fint, ett gyllne stoft på era vingar fastnat - av solig glans, av vårfrisk doft. I skuggan invid vägen där växa bleka blommor vilt. Strön ut min lyckas gullstoft kring dem, befruktande och milt! * * *

Vi äro två par - två flickor och två pojkar. En fyrväppling äro vi, med två stora och två små blad, alla fästade tätt intill varann på samma stängel.

[topp] | [till dagens visa 2002]

Dagens visa 2001 juni 10

Önskad visa i avdelningen Den Virtuella Vaxboken

Husarvisa Husaren han kommer ifrån främmande land ty han ville ifrån kriget vara fri. Det första som han gjorde så frågade han om hans älskarinna levde ännu. Ja, visst lever hon ännu och hon har det ganska bra, men hon firar sitt bröllop i dag. Då red han lite fortare än himlens fåglar flög ty han ville sin Elin återse. O, tänk er mina vänner när husaren kommer fram till sin älskarinnas ståtliga hem, där hundratals personer i bröllopskläder stå och bland dem han sin Elin återser. Och invid Elins sida står en ståtlig man, och i handen han höll en blomsterkrans. Den unge mannens hjärta av häpnad brista kan när han skådar sin yngre broder Frans. Den unge husaren han ropar brudens namn och se, Elin hon skyndar genast fram. Men stackars Elin glömde att hon i bruddräkt stod när hon skådar sin förre fästeman. Hon hälsade honom med darrande röst: O, min Albert, hur har du kommit hit? Jag trodde så säkert att döden kallat dig, och din broder han sade även så. Nu ser jag att du lever och du är dig ganska lik, men mig kan du aldrig mera få. Jag firar mitt bröllop i dag som du ser, och den saken kan jag ej ändra på. Och kan du inte ändra det bröllop som står och din make det blir min broder Frans så att jag nu förskjuten i mina unga år och mitt hjärta ej någon flicka får. Men Albert, det bästa det bliver nu för oss att i döden vi båda följas åt, där inga falska vänner skall mer bedraga oss och vårt bröllop i himmelen skall stå. Så lyfter han Elin på ryggen av sin häst, och de redo genom grönskande lund, och fåglarna de kvittrade så glada på sin kvist för att glädja dem som lyckan hade mist. Vid stranden av källan han stannade sin häst, och de älskande satte sig ned. De språkade om kärlek och forna dagars fröjd, med sin Albert hon kände sig så nöjd. Hon knäppte sina händer och tryckte Alberts hand och sin Albert hon sista kyssen gav, och inom några ögonblick de skarpa skotten brann och de älskande badar i sitt blod. Och stor bestörtning råder i bröllopssalen nu när den saken för dem har blivit känd. Brudgummen har mistat sin käraste vän och sin broder som han älskade så ömt. Nu vila de båda på Lundby kyrkogård i en kista som blivit gjord för två. De vila där båda under kransar av guld som en gång skall förvandlad bli till mull. Men hören I flickor som i er fägring står och i en gosse har redan blivit kär, så svik då aldrig honom som ditt hjärta haver fått och din första kärlek brunnit för så varm.

[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm