Dagens visa
2002/3/4/5 jan 10

[Start]
[Handslag (Dagens visa 2003 jan 10)]
[Fabian Månsson]
[Fabians Stridssång (Dagens visa 2002 jan 10)]
[Fabian Månssons försvarstal tredje vänsterkongressen]
[En tysk, rysk Napoleon]
[Dan Andersson: Ett möte med Fabian Månsson]
[March of the Dzerzhinskians]

[topp] | [nästa]

(över Golgata) melodin i midi format

(Handslag) melodin i midi format

Över Golgata text: Edvard Fredin musik: Tommy Rådberg Vill du väg för nya tider bana, vill du slag för folkens frihet slå, vill du höja andens upprorsfana, över Golgata din väg skall gå. Vill du bringa något stort i dagen, skall du lida örtagårdens kval, skall du digna under gisselslagen och bespottas i Pilati sal. Vill du månglarna ur templet jaga, föra kojans talan i palats, sargad skuldra måste korset draga mot den branta huvudskalleplats. Vill du söka i din mån försona mänsklighetens mörka syndaskam, hånfullt under uddvass törnekrona å ditt änne sipprar blodet fram. Har du mod dock känna såren glöda, öppna spikesår i hand och fot, har du mod på korset att förblöda, blickande förmörkad sol emot - då skall stenen vältras bort från griften, solig skimra påskens morgonsky, och uppstånden - den fullkomnas, skriften - hälsas du av tiderna som gny!

Handslag. text: Hannes Sköld musik: Tommy Rådberg O bleka proletärer, ni djärva pionjärer för tankar som knappt än gått fram ur sekelmörkrets famn, kom hit och räck mig näven - jag är en sådan även, som sträva vill och kämpa uti sena släktens namn. Er dräkt är nött och skarvad, er hand av mödan garvad, er gång är tung där trötta fjät ni trampar mot er grav. Men händer drottninglika och dräkter brokigt rika och gång som spänstigt lätt, dem frågar jag ej av. Ty trofast hård är handen och ungdomsdjärv är anden, som dväljes bakom sliten blus och bärs av tunggådd fot. Jag känner edra hjärtan, som slagits har av smärtan och offrats har åt nödens gud i Grottes mänskoblot. Ni män kring röda fanor, som bryter nya banor för jubeltid som drager in vid strids- trumpeters skall, ni, ni är mina vänner, min själ som eder känner, och trotsigt vilt och ungdomsvarmt är ock min blodströms svall.

[topp] | [nästa]

Ur Fredrik Ström: Fabian - Kooperativa förbundets bokförlag Stockholm 1948 Fabian Månsson "Av den långa raden [Fabian Månssons dikter] är det endast en som alltid kommer att stå sig, hans Stridssång. Jämte Internationalen, Arbetets Söner och Ungdomsmarschen av K. G. Ossiannilsson är den säkerligen den kämpande arbetarklassens monumentalaste dikt. Den blev aldrig tonsatt som de andra men den deklamerades alltid på mötena, den infördes gång på gång i arbetartidningarna och den citerades ständigt till vissa delar i diskussionerna. Oftast hette den bara Fabians Stridssång. Med sitt oerhört hänförande, eggande innehåll grep den obönhörligen. Borta är all sentamentalitet, all naturskildring, all utvikningar. Kvar står den nakna sanningen. Den är proletariatets vilda stridsbön, den vidgar sig och blir en hela folkets sång. Där finns något av Marseljäsens heliga, blodstänkta löften. Stridssång är en av våra stora frihetshymner. Nathan Söderblom blev så starkt gripen av den att han ville införa den i den nya psalmboken bland frihetspsalmerna. Men Fabian sade nej. Han menade att det var för stor ära att stå vid sidan av Wallin och Luther. Men stark som orgelbrus och dånande trummor är Stridssång. --- Ärkebiskopen [Nathan Söderblom] å sin sida lär ha velat ta med Fabians Stridssång - man får väl anta i valda delar och omarbetat skick. Fabian satte sig energiskt emot detta: - Då svimmar käringarna! Då Söderblom och Fabian träffades några månader senare, berättade Söderblom: - Nu har jag varit i Hälsingland. Jag tog och läste upp din Stridssång i en kyrka däruppe. Men käringarna svimmade inte.

[topp] | [nästa]

Stridssång av Fabian Månsson Till vapen, kamrater! Se, viggarna ljunga, och stormmolnen vältra sig, brandröda, tunga ur öster, där nyss man en ljusning förnam. Ur grändernas kyffen, ur vildmarkens kojor; till vapen! förrn våldet i eviga bojor slår fast vår för friheten kämpande stam. Du svek mig, du rosende dröm om försoning. Nå, må det bli kamp utan nåd och förskoning! ty död eller frihet är allt jag begär. Ej likar det honom bland trälar bli funnen och slava med tungan utskuren ur munnen, som nordmannablod uti ådrorna bär. Jag gick där och slet och kung Frode jag födde. Med svett och med hjärtblod hans yngel jag gödde, det ur mina benpipor märgmusten sög. Dock led jag det tåligt och tänkte: omsider det varder nog ljusare, sällare tider, då alla bli bröder och alla få nog! Men då kom tyrannen med piskan och bojan och bjöd mig att bliva som hunden vid kojan och krypa och slicka förtryckarens fot; så skulle helt visst icke lyckan mig svika, jag skulle få bröd och en sillbit tillika och fattiginrättningen sist ta mig emot. Jag skulle ett "hem" och en "hustru" mig vinna; få slavpiskarns skändade "trotjänarinna" och skänka mitt namn åt ett faderlöst barn. Och efter som nöden hann slavskaran öda så skulle jag avla och hon skulle föda och fylla vakanser vid guldkungens kvarn. Jag skulle var friboren längtan fördränka och endast en gudsnådlig tanke få tänka, som lyckats få nåd för prelatens censur: att, eftersom guld ej i arv var mig givet, så hade jag alls ingen rätt här i livet, men stode i rang under stallarnas djur. Vem? Jag? Jag, som tog första stegen på färden vid handen av farfar, som slagits med världen en gång, då bataljen vid Dennewitz stod; som ägde en far, den för intet sig böjde, och farbror, som domnad i blodpölen dröjde, då negrernas frihet sköt upp utur blod. Jag skulle bli slav! Nej, så djävlar anamma! Om biltog och brödlös jag blir gör detsamma, men frihet skall kämpa om fädernas jord; så länge en man mäktar öppna ett öga, så länge en trasa finns kvar av de höga, de trotsiga, skumstänkta klippor i nord. Jag hälsar er, frihetens, fylkade leder! Det stundar till strid, låt mig få ibland eder en plats under frihetens röda banér. Jag kväves i tröghetens äckliga gömma, vill ut! dit de sjudande dropparna tömma sig ut ur mitt hjärta på slagfältet ner. Och randas den dag, då jag friheten sviker och ut ur dess led för en övermakt viker, och feg eller trolös ur striden ses fly. Då måtte mig fädernas skuggor förbanna, och tankarnas ljus släckas ut ur min panna, och tärnorna mig som en pestsmittad sky. Och sviker jag även, ej rättvisan sviker, den undran, men blott för ett ögonblick, viker och skaffar i vildmarken stridbara män. Och falla vi alla, ej sanningen faller - den sönderslår bojor och bommar och galler och samlar en skara till striden igen.

[topp] | [nästa]

Fabian Månsson, tredje vänsterkongressen, 1919 Försvarstal Uppgörelsen mellan Zeth Höglund och Fabian Månsson ägde rum under tredje vänsterkongressen. Frågan var skulle partiet anslutas till den tredje internationalen. Kongressen röstade för ett ja. Fabian Månssons var emot och här hans försvarstal: "Man har skällt mig för borgare - jag godtar denna titel, ty det är en hederstitel, om den förstås rätt. Man har på kongressen klandrat mig för mitt inträde i psalmbokskommittén, som jag gjorde i samråd med min gode vän Fredrik Ström. Men jag har icke märkt det ringaste klander från mina valmän för den saken. För övrigt är jag mycket stolt över att det genom psalmbokskommittén givits mig ett tillfälle att bekämpa den materialism, som likt en förhärjande ökenvind drar fram över den svenska arbetarklassen. (Bravo!) Genom mitt medlemskap i denna kommitté har för arbetarklassen vunnits mera än genom 100 socialistiska broschyrer från Frams förlag. Z. Höglund har grävt upp och citerat vad jag skrivit för 15 år sedan. För det citerades grundmening står jag ännu i dag. Z. Höglund har vidare förebrått mig bristande sinne för frihet. Det beror på vad slags frihet man menar - Sveriges grundlagsfästade frihet för svensk man att säga vad honom lyster sviker jag inte för despoter, de må hålla till i slott eller Torsgatan 10. Mot Höglund, som angivit sig som rysk bolsjevik, ställer jag mig som svensk demokrat. Vi ha haft vår bolsjevikperiod i Sverige - det var under Karl XI:s regering. Nu först ha ryssarna sin, men de ha ju alltid varit så där en 200 år efter sin tid. (Skratt). Vårt parti har allt från sin början varit som en tvinnad tråd med två olika inslag. Vi var några stycken som bröt oss ut, därför att det gamla partiets påvevälde blev oss för starkt. Vi följdes av en annan grupp, som förvisso hade andra syften med brytningen. När det nu från det hållet skymtar liknande tendenser, som jagade oss ut ur det gamla partiet, så måste jag fortfarande lika kraftigt protestera mot dessa tendenser. Jag vet ytterst lite om Marx, men det bekymrar mig inte, ty det intresserar mig långt mera om den svenska arbetaren har en gris att slakta och en ko att mjölka än allt vad Marx skrivit och gjort. Om få år har arbetarklassen majoritet i riksdagen. Hur många år dröjer det innan det inom samma klass finns majoritet för en revolution efter ryskt mönster. När Z. och Kilbom ger signalen hur många lystrar till den? Ponera att borgarklassen uppgav sitt motstånd i morgon dag och lämnade fältet fritt för en revolutionär regim. Skulle Z. och Kilbom då våga att gripa samhällstömmarna? (Kilbom: ja, utan tvekan.) Ja, då vore det synd om er, ty inom få veckor skulle Stockholms arbetare trampa ihjäl er i hungerns raseri. En sak är att skriva revolution, en annan att administrera ett samhälle. Jag säger bara: När Z. om tio år sitter i regeringen - Gud hjälpe Sveriges arbetare! Nej vi här i landet förmår inte göra någon rysk revolution. Vi kan endast lova att positivt stödja de ryska arbetarna i deras kamp och för egen del lägga manken till på de framkomliga vägarna. - - - Vi bör sluta upp med att låta kommendera oss hit och dit. För någon tid sedan kom det ett par herrar och sade: Nu har vi varit i Zimmerwald och nu ska vi allihop bli zimmerwaldare. Jaha, det blev vi. Nu kommer några andra herrar, som varit i Moskva och säger: Nu ska vi allihop gå till Moskva! Och sedan ska de där herrarna sitta i Moskva och räkna sina massor precis som direktörerna i en kreaturstrust, vi ha tjugutusen får i Sverige och tiotusen suggor i Afrika. Vi måste kämpa mot despotin i alla dessa former. Icke minst mot den i vår egna leder."(applåder).

[topp] | [nästa]

Fabian Månsson, riksdagens andra kammare 1920 En kommande tysk, rysk Napoleon Hurudan är ställningen i Europa för närvarande? Jo, den är till punkt och pricka densamma, som den var vid 1800-talets början. Genom den politik, som från segrarnas sida bedrives - framtiden må döma om den är klok eller ej - har Europa mer än någonsin förr blivit klyvt i tvenne hätska hälfter, lika hätska som någonsin Napoleon och de koalitioner, som bildades mot honom, voro mot varandra. Jag befarar, och jag är tämligen säker därpå, att ur denna motsatsställning mellan Europas folk kommer det att växa fram en ny Napoleon, så sant som nästan allting går igen och allting i historien i synnerhet. Jag ser redan Napoleons spöke skymta, och ni kunna vara förvissade, mina herrar, att han kommer igen. Genom framtvingad samling på ekonomisk grundval mellan Tyskland och Ryssland, samt andra stater i Öst- och Central-Europa, och så kommer måhända ur denna framtvingade samling på ekonomisk grund att framgå en sammanslutning för militära ändamål. Sedan kan Napoleonsagan komma att upprepas, och så ha vi krigets alla olyckor över oss igen.

[topp] | [nästa]

Dan Andersson: Lördagsbetraktelse den 15 september 1917 Ett möte med Fabian Månsson Ehuru jag långt ifrån kan kallas den rike ynglingen, och fast mina promenader vanligtvis ske vid Fattighusån och icke på stranden av Jordan, så har jag dock tack vare de hårda tiderna gynnats så pass, att jag kan hyra en dublett på Östra Hamngatan, hålla piano och städerska, och ha en brevlåda av holländskt bokträ i porten. Och som jag inte behöver arbeta för mitt uppehälle, har jag börjat tänka, på lediga stunder. Jag tänker för det mästa på allting nästan samtidigt, och därför bli mina omdömen mindre korrekta än min stil, och mina berättelser mindre sanningsenliga än jag själv. Och liksom mina intryck ramla på mig pell mell, så ramla även orden huvudstupa och utan ansvarighet ur min hals. Av de uppseendeväckande saker som jag iakttagit under veckans lopp, noterar jag främst det alltmer stegrade valbråket. Min gamla faster, som var rösträttskvinna, hade kanske inte så orätt när hon kallade mig politisk idiot, ty jag lärde mig aldrig riktigt skilja på partierna, och min faster höll styvt på dem. Medan jag nu en dag satt och tänkte på det här viset, slogs dörren upp och en jätte klev in. Hans händer voro - för att använda en gammal bild - som släggor, hans panna var hög och syntes rymma visdom, hans lurviga hår var i färd med att gråna och hans ögon, för att härma Hamsun, "voro tredubbelt blå" och skådade flera kilometer bortom tingen. En profet, tänkte jag, en väldig man, med en vikings kraft och brahmans visdom. Han slog sig ner i min nyfernissade korgstol och sade: -Fy för den ledaste fadren, ett sånt sjå! Det var Fabian Månsson. -Det har jag alltid tyckt, sade jag, du ska bara inte ta det så tvärhäftigt. Hur mycket förtjänade du på din storbok? - Sju öre i timman, men då skrev jag också som en djävul både natt och dag, så ibland steg det till två kronor dygnet. -Det var bra att du kom, sade jag, i det jag grep min guldpenna med elfenbensskaft, som jag i ett högtidligt ögonblick fått av turkiske storvisiren under en av mina vistelser i Jönköping, nu ska du förklara för mig skillnaden på Luthers och Melangtons lära om nattvarden. - Jag kan inte, förklarade han sorgset. En gång kunde jag det och var djupt inne även i vår inhemska kyrkostrid, men jag måtte ha svettats ut det. Jag har just hållit föredrag åt nysocialisterna i konserthuset och tänkte hela tiden bara på Dackefejden, som jag ska skriva en roman om, bara det här valet är över. Det är ett väldigt tjatande det här. Fy han fanen. Usch då - tvi för fäflugorna. Kan du spela tjuguett, gosse? -Ja, något. -Då ska ja säja däj något: Oppe i Orsa och Lima och Transtrand förtjäna skogsarbetarna 20 kronor om dagen. Res dit och spela av dom ungefär halva årsförtjänsten, det är en samhällsnyttig gärning. Sen ska du köpa statens räntebärande obligationer för tio tusen kronor, sen ska du sälja dem på börsen - - -Stopp! Kan du inte göra det själv? -Nej, jag ska skriva en bok. Men först ska jag ha ihop aderton kilogram anteckningar. Men nu ska du berätta något från Göteborg, så ska jag anteckna det. -Tja - först och främst har du väl hört att Göteborgs Aftonblad blivit inblandad i en process alldeles som färg. Schöldström. Det lär visst ska avgöras nu om tidningen är vid sina sinnens fulla bruk. Orsaken till alltsammans är att dom härmat Hasselroth och skrivit i en ledare att högermännen är krokiga. -Ah! Nu erinrar jag mäj en sak! En dag såg jag en karl på Kronhusgatan som var så krokig att han ständigt såg sig själv mellan benen, betraktande sålunda den värld han redan lagt bakom sig genom ett slags port, men jag trodde han var en sorts krympling, så jag gav honom 25 öre. Att det var en högerman som försökte att se sig själv på ryggen, begrep jag inte. -Jag intresserar mig inte så mycket för politiken, sade jag. Däremot tänker jag deltaga i råttkriget. Jag mötte en råtta på Linnégatan i går. Hon gick och funderade på sitt släktes finansiella angelägenheter och släpade svansen så sorgset att det riktigt rördes i mitt hjärta. "Har du reda på att det ska bli krig?" frågade hon. Hon talade om att det planerades ett förbund mellan kattorna i Haga och råttorna i Masthugget. Under de senaste åren har nämligen ett slags sympati uppstått mellan dessa båda folkslag, i det att kattor och råttor bägge förföljas och misshandlas på gatorna. Till och med bostadsfrågan har på det sättet blivit tillkrånglad, sade hon, och de båda släktenas vanor hade så sammanblandats, att man numera inte, när man behöver ett gömställe, kan riktigt avgöra om ett katthål är ett råtthål eller ett råtthål eller katthål och tvärtom. - Det var jäveln, sa Fabian. Men, fortsatte han, blir du med så bryter vi opp härifrån och placerar oss i en koja långt oppe i skogarna. Vi köper ett par famnar björkved och en tunna potatis och så struntar vi i hela politiken och bara skriver böcker. Du skriver spökhistorier och jag skäller på riksdagsmännen. Jag har också börjat studera Josefus och Talmud, så nog har jag att skriva om. -Och kan du tänka dig, sade jag, snart är det lovligt på älg, och då gå vi ut och jagar; när så den första snön börjar falla och alla skogarna äro fulla av tramp efter alla vildmarkens djur, och de ödsliga myrarna ligga döda - - Nej, stopp! ropade Fabian, nu är det nog, nu går jag ut och äter. Och jätten Fabian gick sin väg så att hela våningen darrade och all luften skalv som av åska, under det de mäktiga intrycken av vad jag upplevat ramlade över mig som hårdkokta ägg.

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[topp]

Jukebox Tebordet Socialism
Charter of the Cyber-USSR
Music Index for the Cyber-USSR
text midi noter
March of the Dzerzhinskians
Music by Vano MURADELI
Words by Mikhail VERSHININ
-----
Years, harsh years
Years of the civil war...
The sons of our Party
Went on military campaigns.
...
Refrain:
In those battles, our fathers willed us
To defend Soviet power.
Not in vain were they called Dzerzhinskians
Men of the Soviet land!
Not in vain were they called Dzerzhinskians
Men of the Soviet land!
.-.-.
In the battle for the happiness of centuries
People of the first frontier
We, unsparing, will punish
New implacable foes.
...
(Refrain)
.-.-.
He who is called a Dzerzhinskian
Is always at the forefront --
The heart of Dzerzhinskii beats
In every soldier's breast.
...
(Refrain)
.-.-.
Our fathers willed in those battles,
That we defend Soviet power.
Not in vain were they called Dzerzhinskians
Men of the Soviet land!
...
(Refrain)

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm