[Ma femme est morte French Drinking Songs]
[Danmark - www.drikkeviser.dk Da hønsehuset brændte]
| År 1846 företog Otto Lindblad med sin redan i Skåne ryktbara studentkvartett - Christoffer Wolke, Edvard Widell, Nils Böös och Otto Lindblad själv i andratenorstämman - en konsertturné genom landet för att insamla pengar till förmån för uppförandet av studentkårens hus i Lund, sedan den gamla Föreningsbyggnaden länge varit för trång. Starten skedde i Ystad där de fyra sångarna i sina "rapphönor" togs emot på halva vägen från Lund av Ystads honoratiores i eleganta ekipage och fördes i triumf till staden. I Skåne och södra Sverige var Lindblad och hans sångare redan välkända. I augusti gjorde de så sitt genombrott i huvudstaden. |
| Den kulturella veckotidskriften Stockholms Figaro, som redan tidigare omnämnt "den omtyckte och talangfulla kompositören" gjorde den 16 augusti en puff för Lindblad såsom Ångbåtssångens kompositör "samt troligen den utmärktaste bland vårt lands nu levande kompositörer eller åtminstone obestridligen den som berättigar till de största förhoppningar". Tack vare avståndet Lund-Stockholm förelåge dock det egna förhållandet "att medan hela södra Sverige och Danmark med förtjusning sjungit och applåderat hans kompositioner, mången häruppe knappt vetat att en sådan kompositör existerat eller ock förväxlat honom med den härvarande komponisten A. F. Lindblad". |
| Annonsen till den första konserten i Stockholm lydde: |
| Med godhetsfullt biträde av medlemmar från Harmoniska Sällskapet i Stockholm, giva medlemmar av Sångföreningen i Lund, till förmån för Akademiska Föreningens nybyggnad därstädes, å Herr De La Croix´ Salong, i morgon tisdag den 18 dennes, klockan 7 e. m. En Musikalisk Soirée. |
| Biljetter à 32 sk. bko stycket, erhålles i Herrar Bonniers och Rylanders Musikhandel å Bazaren, samt vid ingången till Soiréen. |
| Otto Lindblad. |
| En triumffärd var det, och man skulle bara önska, att Lindblad själv fört dagbok över den. Men "nämn mig en sällhet som varar beständigt" - när han kom tillbaka till Lund med sina kamrater och till vederbörande överlämnade turnéns netto: 1,500 riksdaler (enligt en annan version 2,450 rdr) gjorde man sura miner. Summan var för liten. Man hade väntat sig mer. I redogörelsen för bidragen antecknades senare alla, som medverkat, även "Lunds förnämsta damer", som behagat spela sällskapsteater för det goda syftet, men Otto Lindblad nämndes ej! Han fick bara obehag. |
| Ombudsmannen för studentföreningen, professor Thomander, kallade Lindblad i förhör och begärde noggrann redogörelse för inkomster och utgifter under den gjorda resan. Lindblad anförde, att man väl annonserat konserterna till förmån för studentföreningen men att denna därför ej kunde få allt som intjänats, 1,500 vore ju icke så ringa penning. Där hade varit stora avbränningar. |
| - Så t. ex. skulle vi ju ha nya handskar för var gång
vi uppträdde.
- Vad kunde dessa kosta? inföll Thomander. - Sina modiga 3 riksdaler, genmälde Lindblad. - Å bevars, slutade Thomander, jag har då aldrig givit mer än 24 skilling för handskar, och härmed slutade även förhöret. |
| Men otacken grämde djupt Otto Lindblad, som ej tagit en skilling i egen förtjänst på turnén utan kom hem lika fattig som han drog ut. Innan kvartetten nu åtskildes, sjöng den ännu en sång Lindblads sista skapelse i Lund, vari grämelsen tolkas: |
| Sångfåglarna tänkte bygga ett näste
i lugn och ro, så tänkte väl de fleste. Kom så en korp, byggmästar blev, han såg sig om - de små fördrev. Den korpen var så svart som en natt, för hans skrän sångfåglarnas stämma blev så matt. |
| De flyktade sedan åt skilda håll,
men sjunga väl ännu ibland. Dock hör, huru sången den klingar i moll sin längtan från enslig strand. Fågeln fick ingen tro på en vänsäll ro, nu sitter han sorgsen i ensligt bo, när aftonen skymmer. |
Det röda guld är den, vars sång
Så låtom oss draga gemensamt ut
O, redan jag tjället ser färdigt stå,
Ej skina av marmor de nya gemak,
Och skämtan och lust mot takets höjd
Kompositören
av
Sätt maskinen
i gång (Ångbåtssång), Trollhättan,
Vintern
rasat ut, Ur svenska
hjärtans djup en gång
Född i Småland, församlingen Carlstorp. Studier i Växjö
Gymnasium. Hösten 1829 fortsatte studierna i rikets andra universitet,
Lund. Otto Lindblad, som trakterade fiol och i sången andra tenor,
blev tillsammans Christiernin, flöjt och första tenor samt Meurling
omväxlande valthorn och violoncell, och bas, kända som "musikaliska
klöverbladet".
Sången utvecklades i Lund med Otto Linblad som den självklara
ledaren, fram till den ödesdigra mottagandet vid hemkomsten från
sångarfärden 1846.
Våren 1847 sökte Otto Lindblad och vann en anspråklös
klockareplats i Mellby.
Gifte sig 1855 med Emma född Andersson. De fick en dotter
1856 som dog endast tio månader gammal. Efter lång sjukdomstid
dog Otto Lindblad den 26 januari 1864.Källa: Ture Nerman: Otto Lindblad Ett sångaröde J A Lindblads förlag Uppsala 1930
Akademiska föreningen i Lund 1846
text: Talis Qualis
(C. V. A. Strandberg)
Den gamla hyddan blivit oss trång:
Betänksamt vi söka och noga
En ny Amfion, som med sång
Kan murar samman foga.
Esaiaslyran i nordanskog göms,
En svan, som sjungit sig själv till sömns.
Nu timrar väggar till hopa:
O, att vi honom hit en gång
Till arkitekt finge ropa!
Men han på sina anor brås
Och sjunger helst inom lyckta lås.
Och jakt efter honom göra,
Och fånga vi äventyrarn till slut,
Han muraresleven skall föra:
Ja, gripa vi gladeligt verket an
Med hoppet till grundfond, nog bygger han!
Jag ser det i diktens spegel,
Och solen lägger där ovanpå
Av guld de flammande tegel,
Och aftonrodnan med varsam arm
Sätter målade rutor i fönsterkarm.
Men samdräkt och tro och ära
I var sitt hörn det välvda tak
På breda skuldror bära;
Så kommer vintern med silverskägg
Och murar med marmor av snö var vägg.
Som brokiga fåglar stiga,
Och ungdomsallvar och ungdomsfröjd
Där famnas broderliga;
Och mången, som sedan fann jorden för trång,
Skall minnas: där hade jag rum en gång!
[topp]
Chansons à boire
[topp]
Danmark - www.drikkeviser.dk |
[topp] | [till dagens visa 2002]
| melodin i midiformat |
| Dagens visa 2003 februari 10 |
Da hønsehuset brændteDa hønsehuset brændte ville hanen ikke ud Den baskede med vingerne- for den var skide fuld Det er vi ik' endnu - det er vi ik' endnu Så tag dit glas og drik det ud Vi kommer alle mand - fra både by og land Og vi vil ikke nøjs' med vand Da hønemor så hanefar så faldt hun helt omkuld Hun baskede med vingerne og råbte: Du er jo fuld Det er vi ik' endnu - det er vi ik' endnu Så tag dit glas og drik det ud. For hvis vi ik' ku' ku - hvem sku' så ku' ku' Vi har da kunnet indtil nu. Da hanefar så hønemor da gjorde han hende kur Men ak for ham den store "star" - for han var jo for fuld Det er vi osse snart - det er vi osse snart Så tag dit glas og tøm den i en fart. Det er vi osse nu - det er vi osse nu Så tag dit glas og hæld det ud At hønsene de osse drak - I sikkert ikke ved De drak imedens hanen stod og brækked' sig og sked Det gør vi ik' endnu - det gør vi ik' endu Så tag dit glas og drik det ud. Det gør vi ik' endnu - Det gør vi ik' endnu Så tag dit glas og drik det ud. |
| DAGENS VISA: http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm |
| DAGENS VISA: http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm |
