"lilla Kalle"
text: Birger Schöldström
Gamle Ludvig Deland, f. d. skådespelare vid Kongl. teatern, ett
original av första ordningen, samt hans gumma, en född Björnklou,
lika originell och lika törstig som gubben, inrättade en gång
en signifikativ "utskänkningsrörelse".
Det var en sommar i början av 1850-talet och det var storläger
på Ladugårdsgärde, då Deland en vacker dag fick
den ljusa idén, att det skulle vara lönande att mot kontant
erkänsla tillhandahålla de i sitt anletes svett exercerande
och naturligtvis i behov av styrkande saker varande fosterlandsförsvararna
öl och smörgåsar samt att dessutom i smyg arrangera en
liten lönnkrog - en synd, som nog både änglarna i himmelen
och den städse mot dramatiska artister vänlige och undseende
poliskommissarien Backlund på Ladugårdslandet skulle förlåta.
Gumman - hon hade eljes mjölkmagasin - antog förslaget, och följande
morgon fick man se paret tåga Storgatan framåt, knogande i
var sin ända av en klädkorg, lastad med ölbuteljer och matvaror.
I ena hörnet låg, försiktigt emballerad, en stor fyrkantig
flaska med "Gustafs namn i guld" samt fylld med den vita potatisnektarn,
och "lilla Kalle", som kristallklenodens smeknamn var, hade gumman hand
om.
De hade hunnit till tullhuset, då gubben vilade på sin ända
av korgen och sade:
- Gumma, jag ä´ så fasligt torr i halsen! Låt
mig tulla "lilla Kalle" ett grand!
- Lyckas inte! - sa´ gumman. - Det här skall säljas.
- Nå, så låt mej köpa då! - genmälte
gubben och tog fram ur fickan en treskillingsslant.
- De´ var en annan femma! - tyckte gumman och räckte fram
flaskan.
Färden fortsattes, sedan gubben fått sitt begärda qvantum.
Efter en stund vilade gumman på sin ända av korgen och sa´:
- Gubbe! dammet har stockat sig så i halsen, att jag måste
ha en tår ur "lilla Kalle".
- Omöjligt! - svarade gubben. - Det här skall säljas
i dag.
-Så låt mej köpa då! - inföll gumman och
framräckte treskillingen, som hon helt nyss mottagit av gubben.
- De´ var en annan sak!
Och gumman tog sig en klunk.
Men på detta sätt växlade treskillingen fram och åter
mellan de båda makarna, så att vid framkomsten till lägret
kunde man tydligen i "lilla Kalles" fysionomi läsa Wadmans bekanta
förklaring: utsupet! ... Gubben och gumman Deland tröstade sig
dock med att de gjort en affär, ty varenda droppe hade ju blivit såld.
|