| melodin i midiformat |
| melodin i midiformat |
| text och midi |
Du gamla, du fria, du fjällhöga nord.
|
[Du gamla, du fria, Sveriges nationalsång]
| Dagens visa 2003 juni 6 |
Sveriges Flagga
|
[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]
[Du gamla, du fria, Sveriges nationalsång]
Nationalsångerna på Visornas hemsida
| DAGENS VISA: http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm |
| melodin i midiformat |
| melodin i midiformat |
| Du gamla du fria - text och midi |
| Dagens visa 2002 juni 6 |
Bevare Gud vår kung!
|
[topp] | [till dagens visa 2002]
| melodin i midiformat |
| melodin i midiformat |
| Du gamla du fria - text och midi |
| Dagens visa 2001 juni 6 |
|
Länkar till
Gustav IV Adolf: Bevare Gud vår Kung |
|
text: Fredrik Lindholm, Nationalhymner och soldatsånger,
Norstedts,. 1916
"Du gamla, du fria´s" diktare Richard Dybeck föddes 1811 i Odensvi församling i Västmanland. Efter avlagd studentexamen i Uppsala 1831 studerade Dybeck först juridik, avlade hovrättsexamen, ingick som e. o. notarie i Svea hovrätt och tjänstgjorde några år som tillförordnad domare i landsorten. Men hans håg låg åt ett annat håll fäderneslandets gamla minnen, och snart fördes hans verksamhet uteslutande in på detta område. Sedan omkring 1840 genomströvade Dybeck alla Sveriges landskap, icke en utan många gånger, avtecknande dess minnesmärken, granskande dess runinskrifter, "från sjöastrand och bergahäll" uppsamlande våra härliga folkmelodier, vallvisor och hornlåtar. De rika skördar, han under sina många vandringsår insamlade, återskänkte han svenska folket i sina skrifter. Dybeck var icke allenast en vetenskapligt anlagd natur, han ägde även en avsevärd poetisk begåvning och var, själv i besittning av en djup baryton, en lycklig utövare av musikens konst. Det var sålunda icke underligt, att han betjänade sig av ännu en utväg att elda allmänhetens intresse för den stora fosterländska angelägenhet, han gjort till sin livsgärning. Tid efter annan anordnade han i Stockholm aftonunderhållningar för nordisk folkmusik. Vid en av dessa sjöngs "Du gamla, du fria" för första gången. Sången trycktes först i Dybecks tidskrift "Runa" under dennas första period, 1842-1845. Richard Dybeck avled den 28 juli 1877 i Södertälje. Enligt Dybecks egna uppgifter i "Runa" äro orden författade av honom själv till en folkvisemelodi, som han hämtat från Västmanland. Den svenska sångare, som kraftigast medverkat att göra "Du gamla, du fria" känd och älskad i Sverige och utlandet, är Carl Fredrik Lundqvist, född 1841 i Weinge i Halland, från 1869 till 1904 en av k. operans i Stockholm förnämsta krafter, som på otaliga konserter i Sverige, Norge, Danmark, Paris, Chicago med stormande bifall föredragit sången. "Min mening om 'Du gamla, du fria'" - yttrade för några år sedan Carl Fredrik Lundqvist till en intervjuare - "den är alltjämt densamma, som den var, då jag tog upp den på min repertoar. Det var 1868 på en turné i Norge som jag i Bergen första gången sjöng 'Du gamla, du fria' offentligt. Den väckte det mest innerliga bifall och stod sedan ständigt på mitt program. Det vackraste ögonblicket i mitt liv var, då jag vid Uppsala universitets jubelfest 1877 fick sjunga 'Du gamla, du fria' inför ett tiotusental personer i Botaniska trädgården; från detta ögonblick kom jag att betrakta 'Du gamla, du fria' som vår folksång, och det gör jag allt fortfarande. Melodien lär härstamma från Jämtland (Västmanland). Den är äktsvensk, liksom de innehållsrika, kärnfriska orden och rör ovillkorligen fosterlandskärlekens strängar i alla svenska bröst. Därtill lämpar den sig som få andra nationalsånger för unison sång. 'Du gamla, du fria' är och förblir oskiljaktigt förenad med svenska folksjälen och därför odödlig!" |
|
Du gamla, du fria
Melodin är hämtad från en folkvisa med namnet "Olof Adelin", som upptecknats både i Västmanland och Jämtland. Originaltexten började med orden: "Så rider jag mig genom sjumilaskog,
I Finland lär melodin med den ursprungliga texten ännu leva kvar. Du gamla, du fria - eller som den då hette: "Du gamla, du friska" - sjöngs med denna nu välkända text första gången vid en aftonunderhållning med nordisk folkmusik i Stockholm den 18 november 1844. Sången utkom året därpå i tryck, dock tydligen utan Dybecks medgivande. Den sångsamling, där den ingick, recenserade han nämligen med bl. a. följande ord som just gälla Du gamla, du fria: "visan är med ytterst få förändringar i den harmoniska behandlingen alldeles sådan, som utgivarna vid eller strax efter aftonunderhållningarna i slutet av år 1844 på ett för tillställaren av nämda aftonunderhållningar (alltså Dybeck själv) obekant sätt överkommit densamma. De högst medelmåttiga orden till denna visa, av utgivarna översatta på en ännu sämre tyska, voro, så som endast för tillfället författade, aldrig ämnade att i tryck allmängöras. Tilltaget lärer av varje rättänkande människa ogillas." Sångsamlingen blev i alla händelser mycket spridd och omtyckt, och slutligen insåg till och med Dybeck, att han inte kunde kämpa emot den popularitet hans sång erövrat, utan tryckte av den - med den nu kända texten - i sin tidning "Runa", dock inte förrän så sent som år 1865. Melodin hade han i samma tidning publicerat tjugu år tidigare. Ställningen som svensk nationalsång fick Du gamla, du fria på 1890-talet. |
| melodin i midiformat |
| melodin i midiformat |
| text och midi |
Du gamla, du fria, du fjällhöga nord.
|
|
Länkar till
Gustav IV Adolf: Bevare Gud vår Kung |
| melodin i midiformat |
| melodin i midiformat |
| Du gamla du fria - text och midi |
| DAGENS VISA: http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm |