[Stora Fötter]

[Bondetåget]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[topp] | [till dagens visa 2002]

LÄNK:
Svarta Masken

Dagens visa 2003 februari 6

Stora Fötter text: Svarat Masken melodi: "Jänter å flecker dä va´ mitt liv" Den dag jag te´ världen krånglat mej fram satt farsan och knäckte nötter. Men morsan ho´ grät å sa´: "Tocken skam! Va´grabben har stora fötter!" I skidtävling första priset jag tog. Tjo hejsan! Jag va´ ej trötter. - Men inte på nå ´ra skidor jag stog - jag åkte på mina fötter. Så växte jag opp, å så kom jag ut i livet åvalla krötter - men bliga dä gjor´ vareviga stut å kviga på mina fötter. Å se´n vart jag kär, å hjärta dä slog å picka för gårdens dötter - men jänta ho´ fnissa, å jag förstog ho´ fnissa åt mina fötter. Jag grät å jag sa´: "Å säger du nej, så tror jag bestämt jag flötter". "Dä blir inte gött", sa´fleckan, "för dej te´ flötte på dina fötter." I bröstet dä känns så könstigt å trångt, å värst ä´ dä när jag spötter - för om jag än spötter allri´ så långt, jag spötter på mina fötter. Å när Sankte Per jag träffar en gång, där allting så ljust och gött är, så säger han nog: "Vår port är för trång å du har för stora fötter."

[topp] | [till dagens visa 2003]

Dagens visa 2002 feb 6 ÅRSDAGEN AV BONDETÅGET 1914

En direkt konfrontation mellan kungamakt och demokrati ägde rum februaridagarna 1914. Ett bondetåg gick igenom Stockholm stad och avslutades med borggårdstalet. Bakgrunden var en nationell samling med privat insamling av pansarbåten typ F. Sven Hedin och Verner von Heidenstam för att nämna de kändaste kulturpersonerna stod bakom detta bondetåg. Statsministern Karl Staaff, liberal, avgick. Visan upptecknad av Nordiska Museet (EU 24154) - Ankarsvik, Alnö socken i Medelpad. Visförfattare okänd. Teckningen gjord av Gunnar Widholm.

melodin i midi format repetera automatiskt

Dagens visa 2002 februari 6

BONDETÅGET 6 FEBRUARI (1914) melodi: I låga ryttartorpet Jag arme dumme bonde, som brukar Sveriges jord, kan intet nog mig ångra, för resan som blev gjord när jag reste ner till Gustav den femtes stora slott med andra dumma bönder, i färger gult och blått. Vi skulle dit å höra hur det med riket stod, på Kungen själv, det hördes han hade inte mod att dela Sveriges öden i krig på land och hav, då lova vi i döden, att bli hans trogna slav. Sen för kungen hurrat, och sjunget var vi glad nu återstod det bästa, se Sveriges huvudstad, en sådan billig resa de sällan oss bestå, varför vi snåla bönder, den gången passa på. När hemmen sen vi hunno, det var så nätt och jämt, det svenska folket ryter, de tålde ej vårt skämt de samlas om sin fana, som svajar stolt å röd, samt ämnar intet offra för pansarplåt sitt bröd. Ej mer jag låter luras utav en högerman, av varningsord och trumpetstöt om de är så grann, för vill ej bonden vara för högern ett geschäft, så hörs de alltid svara, tyst banne, håll din käft. Nog gick det bra att språka men annat fick jag se, när kronosedeln kommer, betalt jag måste ge, då händer jag får mista för den båd häst å ko, för att jag for till Stockholm, för att på kungen glo. För alla mina söner jag också vackert ställt, det hjälper inga böner, de måste ut i fält, och jag får ensam knoga, uppå en vant köttmark, jag orkar ej att ploga som förr när jag var stark. Och de av mina grannar som hade någon son, har övergett de gamla och rest långt härifrån, för de kunna inte stanna uti ett fosterland, där militär dem binder i bojor och i band. Här slutar bondens klagan om det han varit med, han hämtar gamla slagan, och tröskar litet säd. Och alla pansarbåtar de sitta nu på skär, å på lägren kommenderar kaptenerna å svär.

[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm