Platon uttalade, att skalder och siare säga mer än de själva veta av. Visst är, att när Carl Michael Bellman på det fagra Elfvik diktade och sjöng sin sång om Lidingön, anade han ej, att den skulle bli hembygdsvisa för en befolkning på elva tusen. Måhända ligger i denna sång begynnelsen till något, som ännu i stort sett fattas här och som väl behöves. Jag menar hembygdskänsla, församlingsmedvetande, socken- och samfundssolidaritet, försedd med oreflekterade känslovärden. Nathan Söderblom Ärkebiskop

Lidingösången text och musik: Carl Michael Bellman melodi: Fjäriln vingad (Elfvik den 6 juli 1788) Glada bygd, så täckt belägen mitt i vattnets lugna våg, dina åkrar pryda vägen med en hög och gulnad råg; dina vikar tyst förära fångst av gädda, mört och mer. Överallt i dälden nära man de röda smultron ser. På en hög och ljusblå bölja Fladdra seglen bort och fram: Stundom masterna sig dölja, Stundom höjs en vimplad stam. Dagens timmar lätt försvinna Under nöjen, spel och sång, Där en värd och en värdinna Ha förbjudit krus och tvång.

LÄNK Carl Michael Bellmans visor

melodin i midi format

[topp]

LÄNK

HipHoptexter

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[topp] | [till dagens visa 2002]

Vistexter

Från denna sajt

Dagens visa 2003 mars 5

Visan är känd i större delen av Norden. Texten är troligen från början av 1700-talet. Denna variant är från Gotland och sjungen av Elisabet Olofsdotter f. 1821. Kattens död och begravning Och katten lade sig från ungar sju, Och hon beklagade sitt öde: "Jag är så sjuk, jag är så sjuk, jag har så ont i mitt hudä!" - Ty då var kattemisen sjuk, ja sjuk, Ja då var kattemisen sjuker. Bonden tog sin stav i hand Och skulle så till prästen gånga: "Kära pastor, förj med mig hem! Jag tror, att katten dör av vånda." - Då var kattemisen sjuk, ja sjuk, Ja då var kattemisen sjuker. Prästen tog sin lilla bok Och skulle över katten läsa. Katten tog sin krokig fot Och högg till prästen över näsan. - Ty då var kattemisen sjuk, ja sjuk, Ja då var kattemisen sjuker. Prästen tog sin lilla bok Och skulle åter hemåt gånga, Och när han kom i farstun in - Då slapp katten av med våndan. - Men då var kattemisen död, ja död, Ja då var kattemisen döder. Små råttorna, som i vrårna smög, de blevo hjärteligen glada: "Nu har vår katta blivit död, nu ska vi göra bonden skada." - Ty då var kattemisen död, ja död, Ja då var kattemisen döder. Små ungarna, som på ugnen låg, De voro intet så glada: "Bara vi få upp vår ögon små, vi ska väl råttorna borttaga." - Då var kattemisen död, ja död, Ja då var kattemisen döder. De skickade bud, ja bud på bud Efter snickaren från Lista: Han skulle skyndsamt infinna sig Och göra katteliket kista. - Då var kattemisen död, ja död, Ja då var kattemisen döder. De skickade bud, ja bud på bud Efter fröknarna i Rone: De skulle skyndsamt komma dit Och göra katteliket krona. - Då var kattemisen död, ja död, Ja då var kattemisen döder. De skickade bud, ja bud på bud Efter biskopen i Rava: Han skulle skyndsamt komma dit Och katteliket begrava. - Då var kattemisen död, ja död, Ja då var kattemisen döder. De skickade bud, ja bud på bud Efter bärarna de långa: De skulle manstarkt infinna sig Och under kattebåren gånga. - Ty då var kattemisen död, ja död, Ja då var kattemisen döder.

[topp] | [till dagens visa 2003]

Dagens visa
2002 mars 5

Platon uttalade, att skalder och siare säga mer än de själva veta av. Visst är, att när Carl Michael Bellman på det fagra Elfvik diktade och sjöng sin sång om Lidingön, anade han ej, att den skulle bli hembygdsvisa för en befolkning på elva tusen. Måhända ligger i denna sång begynnelsen till något, som ännu i stort sett fattas här och som väl behöves. Jag menar hembygdskänsla, församlingsmedvetande, socken- och samfundssolidaritet, försedd med oreflekterade känslovärden. Nathan Söderblom Ärkebiskop

LÄNK Carl Michael Bellmans visor

melodin i midi format

[till visan]

melodin i midi format

Lidingösången text och musik: Carl Michael Bellman melodi: Fjäriln vingad (Elfvik den 6 juli 1788) Glada bygd, så täckt belägen mitt i vattnets lugna våg, dina åkrar pryda vägen med en hög och gulnad råg; dina vikar tyst förära fångst av gädda, mört och mer. Överallt i dälden nära man de röda smultron ser. På en hög och ljusblå bölja Fladdra seglen bort och fram: Stundom masterna sig dölja, Stundom höjs en vimplad stam. Dagens timmar lätt försvinna Under nöjen, spel och sång, Där en värd och en värdinna Ha förbjudit krus och tvång.

LÄNK Carl Michael Bellmans visor

melodin i midi format

[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm