Old Hippie's Grateful Links |
Grateful Dead Lyric And Song Finder |
Midis:
|
|
LÄNK: DAGENS VISA: 2003 apr 5 Don't Worry, Be Happy
|
Lyrics:
|
[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]
| DAGENS VISA: http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm |
| Dagens visa 2002 april 5 |
Tvenne sparvar sågo hålla bröllop i en aloriginaltitel: Iris och dess herde text: Johan Elers
noter: den svenska Kärleksvisan,
Iris och dess herde lågo
Uti kärlek tävla båda,
Si, sad Iris, tvi den skammen:
|
[topp] | [till dagens visa 2002]
| Dagens visa 2001 april 5 |
|
Källa:
Carl Jakob Lundström, född den 15 januari 1756 å Lönnmossa gård nära Falun, var en av sin samtids skickligaste, mest dugande och aktade svenske ämbetsmän. Redan som student hade han gjort sig känd för en akademisk avhandling om "Bergfrälsehemman och dess natur", ett sammandrag av viktiga underrättelser, som ännu i dag ligger till grund för kännedomen om vår bergsmannarörelses kamerala sida. Hans verksamhet som ämbetsman ägnades i främsta rummet Bergskollegium, där han uppnådde assessors värdighet, men - bevis för hans duglighet och arbetsförmåga - han var även ombudsman och sekreterare i General-diskonten, Brandförsäkringen, Westindiska kompaniet och Strömsholms slussverks direktion, varjämte han tjänstgjorde som sekreterare i riksens ständers deputation under 1788 års riksdag. Men vid sidan av denna allvarliga och maktpåliggande ämbetsmanna-verksamhet fann Lundström tid att vara en av Stockholms gladaste sällskapskarlar, skicklig musiker och framstående sångare som han var. I varje krets han kom blev han själen, och hans föredrag av de då vanliga sällskaps- eller bordsvisorna ansågs vara spetsen på festernas glädje. En av de förste och förnämste i Par Bricol, var han därjämte ordförande i det glada lag, som under namn av "Södra bataljonen" vissa aftnar sammanträdde å värdshuset "Claës på hörnet", och i vars sammanträden Bellman var en given deltagare; det är bekant, att skalden inom denna krets föredrog bl. a. för första gången sina "Handlingar rörande Bacchi konkurs". Till Lundström ägnade ock Bellman sin härliga Fredmansepistel: "Ulla min Ulla, säj får jag dig bjuda rödaste smultron i mjölk och vin". "Sverige räknar ej många röster, som kunna täfla med Lundströms och få som öfverträffat den - han ägde mera af naturen än af konsten de vexlande grader af röstens förhöjning, af dess olika böjelser, hvarmed sångaren kan uttrycka tanke, känsla och passioner. Hans snille lämnade också aldrig någon förmåga hos honom outvecklad och onyttig. Den ryktbarhet han i detta afseende ägde förmådde honom likväl aldrig att därmed söka någon större ära än den han förvärfvade bland valde vänner och bröder, i hvilkas krets hans röst ej vägrade sig till ett högtidligt beprisande af den fria, rena och oskyldiga glädjen", vittnade hans minnestalare, presidenten af Robson, i Par Bricol den 31 mars 1802. Vid hans dödsbädd vakade hans vänner turvis, så att den älskade sjuklingen aldrig behövde överlämnas åt några lejda vårdares omsorger, och då hans stoft - han avled 1800 i en ålder av 45 år - skulle invigas åt den sista vilan, kunde kyrkan ej rymma alla de människor, som samlats för att bevista denna sorgeakt. Lundström vilken en gång ... det nu två århundrade sedan ... stod som chorag i tonernas värld, de toner, vilka förfinade och förädlade den tidens glada lag i den svenska huvudstaden, sällskapsvisans tid - Valerii, Lindegrens, fru Lenngrens och Åhlströms sångarperiod. Endast "Snäckan", den pokal ur vilken Lundström brukat välkomna och dricka den till, som första gången var hans gäst, stod vid begravningskalaset omvirad med sorgflor. I sin hälsas dagar hade han uttryckt sin önskan, att ingen sorgdräkt skulle bäras av gästerna vid hans begravning, och dessa infunno sig således i sorghuset samt och synnerligen klädde i röda västar - "gör ingenting, bara själen ä´ svart" resonerade de kanske med klockarn, i den bekanta begravningsanektdoten. Öfver Lundström
|
| DAGENS VISA: http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm |