Scott och metodisterna
text: Nils Erdmann
Ur August Blanche och hans samtid,
Bonniers, 1892
På Samuel Owens kallelse anlände till Stockholm en Wesleyansk
metodist, Scott, året 1830, för att bilda en metodistförsamling
och utöva propaganda. 1838 fick den nybildade församlingen tillstånd
att uppbygga ett kapell i huvudstaden.
Stockholms konsistorium begärde då hos konungen, att gudstjänsten
i kapellet måtte hållas på engelska. Dock synes denna
anhållan icke lett till någon åtgärd, ty Scott fortsatte
att predika på svenska.
Scott var ej den förste metodistpredikanten i Sverige. Redan 1825
anlände en m:r Stephens från England. Predikningarna höllos
i ett av excellensen Karl De Geer upplåtet lusthus vid Stora Trädgårdsgatan.
Då församlingen växte, fick man tillstånd att uppbygga
det s. k. engelska kapellet nära Hötorget. Det invigdes den 30
oktober 1840. Då Scott 1842 måste lämna Sverige, stängdes
kapellet. Först 1851 öppnades det ånyo.
En av konsistorii ledamöter, kyrkoherden Ekdahl, föreslog i början
av december, att undersökning skulle verkställas angående
hans lära och angående hans rättighet att predika i Sverige.
Man sade allmänt, att Scott höll konventiklar, insamlade medel
till sin nya kapellbyggnad, utdelade nattvarden åt svenska undersåtar,
ja, sökte förmå dem att skriva in sig i hans matrikel.
Emellertid hade Scott gjort en tur över Atlanten och, efter vad
det påstods, utfarit mot Sverige. I Amerika skildrade han svenskarna
såsom fyllbultar. Ryktet om hans anfall nådde även till
Stockholm.
Tidningarna omtalade hans dåd med kommentarier; Aftonbladet beskrev,
vad det hade hört, och Freja, [August Blanches tidning] knotade. Scott,
sade Freja, lär "fördöma våra författningar,
visa ofördragsamhet mot våra ämbetsmyndigheter, skymfa
våra universitetslärare och smäda hela vår nation
i utländska blad."
Allt detta gav anledning till en storm mot metodisterna. Stockholmarna
upprördes i sitt innersta av harm, och den religiösa intolerensen
vaknade ur sin slummer. Scott fick predika i trots av konventikelplakatet.
Sådant vore lagbrott, sådant vore orätt, och nu satte
man en hel rad förföljelser i gång. Metodisterna skymfades
för sin "papistiska öronbikt", och Freja karrikerade deras kult
i metodist-scener.
Under 1840 svärmar det av artiklar, riktade mot de stackars metodisterna
och Scott. De anklagas för att utöva proselytmakeri, de kallas
"protestantismens jesuiter" med mera och de och deras lära rådbråkas
på alla sätt.
1841, då Scott väntades hem, ökade man sitt skrik och
sina anklagelsepunkter.
Den 24 september refererades i Freja ett brev från en landsman
i Amerika om Scott. Denne hade uttalat sitt förakt för svenskarna
och yttrat, att sederna i Sverige voro förstörda, "att där
knappast funnos några kyska kvinnor och att av de barn, som föddes,
de oäkta voro en och en halv gång flera till antalet än
de äkta, att män, kvinnor och barn icke kunde tala utan att svära
etc. Man får se präster - sade han - som på förmiddagen
stått på predikstolen, om aftnarna på krogar, spelhus,
baler och spektakler, försedda med kragar och prästerlig skrud;
och då han flera gånger frågat dem, om de ej tyckte det
vara orätt att på sådant sätt bryta sabbaten, hade
de svarat honom: vi arbeta strängt hela veckan och hava endast söndagen
att roa oss på!"
Freja - och Blanche, som redigerade tidningen - slutade med en spetsig
reflexion över dådet:
"Antingen tänker således herr Scott aldrig mera återkomma
till Stockholm, eller är det hans avsikt att, ehuru nu frånvarande,
bryta och värma de servietter, varmed han, efter återkomsten,
vill bliva mottagen."
Att intoleransen eggades är klart. Härtill kommo underrättelser
från Småland om predikosjukan. Freja innehåller den 18
mars en uppsats om Läsarefanatismen i Småland.
Två dagar efter denna artikels publicerande, den 20 mars, mitt
på själva Palmsöndagen, överröstades Scott under
predikan av oljud. Icke-metodister inträngde i kapellet, hurrade,
stampade, kastade sten och visslade, och när Scott måste upphöra,
oordningar följde, och Freja uppmanade i ordningens namn regeringen
att inställa dessa möten och avlägsna Scott.
Blanche skrev i tidningen ett litet dramatiskt skämt: "Metodistpredikanten
Scott och hans anhängare tåga ut till strid mot svenska nationen
och svenska statskyrkan".
Nu kom det verkligen ett förbud för predikanten att tala på
svenska språket i bönhuset vid Hötorget. Scott reste sin
väg, sinnena lugnades.
|