Flute midi | Trumpet midi |
artikel | Klarinettsida Bl. a Berwald |
Klarinettsida Bl. a Berwald (spegelsajt) |
Web Sites with Bach MIDI |
Prolog vid
Artistklubbens högtidsdag 1882 text: Edvard Fredin | |
Men hvad nu? Ett under händt sig ...
| |
I den sena aftontimma
| |
"Skalder finnas där i ringen"
| |
Kungen lyssnar ... Och han glömmer
| |
Tolkar Thorild för de unga
| |
Kungen lyssnar ... Och med handen
| |
Därför vänd dig för att somna,
| |
Sof, kung Gustaf ... Nya släkten
|
DAGENS VISA: http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm |
Källor:
|
Armfeltska konspirationentext: O.-P Sturzen-Becker (Orvar Odd) Länk till Orvar Odd
Utspelar sig under förmyndartiden åren efter Gustaf III:s död. Personer Länk till Gustav IV Adolf
Länk till Karl XIII
Länk till Gustaf Mauritz Armfelt
Länk till En afton hos fru Lenngren Länk till Hovet på Gustaf III: tid, |
Rudenschöld - Hovdam, Armfelts älskarinna
Hertigens svaghet för den förföriska fröken Rudenschöld besvärade Reuterholm; ännu hösten 1792 suckade hertig Karl alltjämnt för henne och Reuterholm fruktade, måhända icke utan skäl, att Armfelt skulle begagna sig av sitt eget intima förhållande till fröken Rudenschöld för att genom denna tjuserska draga regenten över åt motsatta lägret. Dessutom var hertigen ofta besynnerlig och svår nog att behandla. Han hade fått i sitt huvud, att brodern Gustaf måhända icke vore salig, och han höll en tid på att grubbla sig tokig däröver; det har blivit sagt, att Reuterholm själv hade ingivit honom dessa skrupler, vi finna det vida sannolikare, att de hos hertigen frivilligt uppstått. Enligt en berättelse, skall Reuterholm slutligen lyckats kurera hertigen genom att låta honom sammanträffa med förre strumpvävaregesällen Collin, vilken i en mystisk flaska visat honom, hertigen, hans kungliga broders bild så " leende och glad", att någon tvekan om hans "salighet" ej längre kunde äga rum. Hertigens regering, som redan förut tillräckligt kände sin Armfelt och icke lämnade honom ur sikte på främmande botten, erhöll ganska tidigt vissa varningar om hans hemligaste förehavanden. Den svenske postmästaren i Hamburg, Bregard, hade för Reuterholms räkning etablerat en fullständig brevöppningsbyrå i sin "enskilda kammare" på svenska posthuset i Hamburg; alla brev från Sverige till Armfelt, alla, som åter kunde luktas vara från Armfelt till hans vänner i Sverige, blevo underkastade en viss "operation", och detta så skickligt, att, enligt Bregards yttrande i ett av sina brev till Reuterholm, "ingen borde ens kunna gissa därtill", såframt ej "förräderi" (brevöppnaren talar om förräderi!) vore med i spelet. Äntligen i december 1793 fann Reuterholm tiden vara kommen till att slå ett slag. Natten till den 18 i nämnda månad blev plötsligen Magdalena Reuterschöld arresterad. Armfelt reste sin väg från alltsammans. Hans äventyrliga färd till Ryssland och hans senare öden där hör icke hit. Armfelt dömdes contumaciter till döden, varjämte i rikets större städer hans namn skulle anslås å en påle med följande påskrift: "Gustaf Mauritz, sitt fäderneslands förrädare, fridlös över allt Sveriges Rike med underliggande länder"; fröken Rudenschöld dömdes likaledes till döden. Fröken Rudenschöld slapp dock av nåde med schavottering och spinnhus. Det var den 23 september 1794 den förtjusande fröken Rudenschöld beträdde schavotten på Riddarholmen i Stockholm. Hela det sätt, varpå denna olyckliga kvinna - vars egentliga brott var att hon förblivit trogen i sin blinda och nästan till avguderi gränsande passion för Armfelt, i stället för att ge vika för hertigens guld, - från processens början och till straffets verkställande blev behandlad, var så skandalöst, att det av intet kan ursäktas eller bemantlas. Under ransakningen inkastad i ett uselt, oeldat fängelserum, hotad till handklovar för att tvingas till bekännelse, moraliskt marterad på alla upptänkliga sätt, måste den arma långsamt, månad efter månad, genomgå alla lidandets stadier. Man kan förstå, att denna oemotståndliga sirén engång generat Reuterholm, så länge det ännu såg ut, som om hertigens lidelse för henne icke läte sig att något undertryckas och så länge ett sidoinflytande på honom från hennes sida därför var att befara; men man kan knappast begripa, att av denna jalusi skulle uppstå ett så osläckeligt hat och att, sedan fröken Rudenschöld ej längre var politiskt farlig, detta hat skulle in i sista ögonblicket yttra sig i en så raffinerad hårdhet och en så gränslös oädelhet. Reuterholm fann nöje i att, - hånande olyckan, - skicka henne en spinnrock till tidsfördriv i fängelset, - han, vars upphöjda själ knappast tillät honom att göra ont åt en fluga! - att låta publicera en populär upplaga av hennes kärleksbrev till Armfelt - han, vars fromma sinne ömmade för även den största syndare! Ännu dagen före straffets utförande sökte Reuterholm i konseljen, där målet förevar till slutligt avgörande, få det tillägg gjort, att fröken Rudenschöld förutom schavotten skulle undergå spöstraff; Rikskansleren Sparre var visserligen den, som både först föreslog denna skärpning och som i det längsta höll i sig, yrkande till slut att den brottsliga "åtminstone måtte få ett par spö", men Reuterholm förenade sig öppet med Sparre i förslaget och allt talar för den förmodan, att den senare vid detta tillfälle, som så ofta, blott var den förres framskickande. Hertig Fredriks motstånd och Riksdrotsen Wachtmeisters bestämda nej förekomme lyckligtvis denna ytterligare skandal. Då fröken Rudenschöld fördes ut från arrestrummet, blottade alla de manspersoner av bättre stånd, vilka befunno sig därutanför, sina huvuden; då hon uppkommit på schavotten och stod där blek, men vacker med sitt utkammade, kortklippta hår och i sin enkla svarta dräkt, lyste medlidande ur allas blickar och det visade sig till och med tårar i mångas ögon. Tre fjärdedels timma uthärdade hon, men därefter började hennes krafter svikta, man måste då taga henne under armarna och, avdånad, bars hon ned i vagnen, som skulle avföra henne till hennes blivande förvaringsort. Förtrytelsen över sättet, varpå fröken Rudenschöld blivit straffad, var icke blott allmän, men bitter. Sparre, som fick bära hundhuvudet för den ohyggliga statsrådsdebatten om ris-straffet, erhöll av allmänheten namnet Ris-kanslern. Vid själva hovet väckte fröken Rudenschölds öde stor sensation, hertiginnan kunde, den dag straffet fullbordades mot den olycklige, vilken nyss genom sina behag och sin fägring varit en prydnad för de högsta kretsarna, icke dölja sin förtrytelse inför själva sin gemål, hovdamerna vände Reuterholm ryggen. Å andra sidan mottog fröken Rudenschöld många direkta bevis på medmänniskors sympati; några unga män lära sammanskjutit en penningsumma för att möblera hennes rum på Spinnhuset; när hon var uppe i Hovrätten för att avhöra sin dom, räcktes henne av obekant person en törnrosbukett; då hennes garderob kort därefter såldes underhand, infunno sig så många köpare, att varenda bit revs bort till enorma priser, "man skulle trott sig i det tidevarv då man eftersträvade helgonens reliker". Fröken Rudenschöld blev fullkomligt ställd på fri fot november 1796. Den första statshandling Gustav IV Adolf undertecknade. |
Poem
|
DAGENS VISA: http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm |