[topp] | [till dagens visa 2001]

Dagens visa 2002

Anders Zorn text: Måtte Schmidt Tag hit en pyts med mustig färg, slå fönstret upp mot solen. Släpp ljuset in, jag vill ha ljus, vill känna fläkt av livets brus, av markens mylla, skogens sus och doft av kvinnokjolen. Du stolta renässansfigur, Du lilla tjocka Anders! Ej något finns i toners kling, i färgers spel, i rytmers sving emot vår stolta gröna ring, förstår Du, gamla Anders? Du trollkarl uti färg och form Du gamla whiskytunna! Från Stockholms krogar, Mora by, ifrån Chicagos fläskaveny det står ikring ditt namn en sky med glans från tider svunna. Med glans från renässansens dar, då konsten liv betydde, och då den endast medel var att fånga skälvande och klar en gnista av det liv som var, då konsten ödmjukt lydde. Du sinnlighetens offerpräst, Du ättling av Silenus! Med krokig rygg och öppen trut och sömnig blick i världen ut Du löser varje kvistig knut med Bacchus och med Venus. Du plockar upp ur moddens träsk en lummig primadosa. Du blir på nytt en ung bohême, och sen hon fått sin tantième Du gör ett levande poem av gatans gråa prosa. Ja, kära Anders, mästare för sekler, ej för stunden, hur fjärran än ditt rykte nått, hur mycket whisky än Du fått, och här Du trivs, här är Dig gott i stolta brödrarunden.

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[topp] | [till dagens visa 2002]

Dagens visa 2001 september 2

Dalkarlar äro nedkallade Brev från Johan v. Engeström, patriot, till brodern Lars v. Engeström, svensk minister i Warszawa Stockholm den 19 februari 1789 All utländsk medling mellan konung och folket är vanhederlig. I Sverige behöves den allra minst; här kan konung få allt nöje, blott han icke låter förleda sig att våldföra våra rättigheter. Inbördeskrig är en faselig sak, men du må läsa romerska historien, så skall du finna, att det en gång gjort nytta. Här i landet är ingen fara för sådant; vi patrioter äro stilla och nyttja intet våld, men oss är ingen säkerhet för övervåld. Vill du vara slav eller hava ett fädernesland och rättigheter? Med pasquiller och depenser har man hunnit skaffa sig majoritet i tre stånd. Hos Adeln lyckades det icke. Dumme Leijonhufvud har låtit nyttja sig att anklaga oss och i synnerhet Fersen och De Geer, däruti han uppgivit en kedja av lögner, foster av bröderna Nordin. Utan att höra någon, har konungen på rikssalen i de andra ståndens närvaro insulterat oss med många obemula tillmälen, och vi skulle göra avbön åt Leijonhufvud. Vi ha beslutat att det ej göra och att begära del av konungens tal för att justifiera oss, men än ej fått den. Nu är talet tryckt; i morgon lära vi få plenum plenorum, då Fersen, De Geer, Frietzcky, Spaldenercreutz och jag skola arresteras. Därefter torde suveräniteten gå för sig. Dalkarlar äro nedkallade för att göra slut på allt. Jag har glömt nämna, att Liljensparren, polismästaren, vid sammankomsten på rikssalen hade samlat en myckenhet pöbel, mest sysslolösa sjömän, att skrämma oss eller insultera oss. Intetdera lyckades. Om någon av oss blir insulterad på gatan, äro vi ense att genast sticka ner den, som angriper. Vill man med vakt arrestera någon, den går genast och godvilligt. Man har trott, att man skulle narra oss till något större motvärn, då man skulle få anledning att göra oss till en kriminell process och straffa oss; men man skall ej ha den glädjen att finna tecken till brott hos oss. Emellertid äro vi lika osäkra om våra liv. På allt äro vi beredda, och det skall med Guds hjälp icke skrämma oss. Redan i september månad skrev jag mitt testamente. Innan detta brev framkommer, torde jag, och kanske flera av dina bröder, eller alla vi fem här varande hava med äran slutat våra dagar för frihetens försvar. Då kan du vara säker, att preussiska och engelska intressen styr landet; då kan du komma hem med glädje, att våra ministrar på utrikes orter vunnit sin önskan. Försök då att visa dig för vår gamla mor. Om våra liv skola ändas våldsammeligen, lär vårt blod komma över våldsverkarens huvud, och förbannelsen sluteligen förkrossa alla hans verktyg; men min skugga skall icke oroa dig, ty jag vet, att du ej menar ont, utan endast är förledd. Jag slutar nu att skriva, för att kläda mig och gå ut att höra, huru nära vi kunna hunnit till fäderneslandets undergång. Brev från Nils von Rosenstein, kansliråd, till Lars v. Engeström, svensk minister i Warszawa Stockholm den 16 februari 1789 Jag vill skriva om fäderneslandet, men mitt hjärta blöder. Ryktet om Dalkarlarna är lyckligtvis ogrundat. De tre stånden göra allt vad Kungen vill. Adelen intet. Den som vill som jag, tala om förening, om medelväg, om fäderneslandets räddning, blir misstänkt av den ena, kallad hovslinkare av de andra. De sannaste fakta bestridas. Opposition ropar på fred utan att kunna säga, huru vi skola få den. Hovpartiet på krigets fortsättande utan att veta utvägar därtill. De ena säga friheten stå i fara. De andra ropa på förräderi. Stockholm den 17 februari 1789 Då jag skrivit det föregående, for jag till Altona att äta middag. Då vi skulle sätta oss till bords, kom Gyllenbåt, berättade att Landtmarskalken låtit läsa ett memorial med klagomål över Adelns uppförande. Detta var för mig ett dunderslag. Tillika fick jag veta att Dalkarlarna skulle komma. Stockholm den 20 februari 1789 De tre Stånden gå med en deputation till Kungen och be att han ville bruka sin konungsliga makt att sätta Riksdagsärendena i gång. Inga Dalkarlar voro eller äro till staden kommna. De sägas ligga vid Drottningholm. Men Stockholms Borgerskap låter nyttja sig till medborgares fängslande. Fersen, Carl De Geer, General Horn, både Maklienerna, Stierneld, von Gerdten, Liljestråle, din bror Johan, både Almfeltarna, Bungencrona, Ihre, Frietzcky och kanske flera som jag ej hunnit få höra arresteras. En så kallad Säkerhets- och Föreningsakt föreslås. Den innehåller förmåner för ofrälse Stånden och ökande av Kungens makt. De tre Stånden skrika ja med full hals. Adeln nej och ja. Stockholm den 28 april 1789 I dag slöts Riksdagen. De arresterade är nu fria. Och Dalkarlarna har åkt hem.

[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm