[The Boot Newt Sing Along Page]

[Karl Staaff och den osvenska liberalismen]

LÄNKAR

Battle of the Republic
Julia Ward Howe

womenshistory.about.com

ingeb.org

www.fortunecity.com/tinpan/parton

www.cyberhymnal.org

www.law.ou.edu

www.pbs.org

www.lib.virginia.edu

Battle of the Republic Julia Ward Howe Mine eyes have seen the glory of the coming of the Lord; He is trampling out the vintage where the grapes of wrath are stored; He hath loosed the fateful lightning of His terrible swift sword; His truth is marching on. I have seen Him in the watch-fires of a hundred circling camps; They have builded Him an altar in the evening dews and damps; I can read His righteous sentence by the dim and flaring lamps; His day is marching on. I have read a fiery gospel, writ in burnished rows of steel: "As ye deal with my contemners, so with you my grace shall deal; Let the Hero, born of woman, crush the serpent with his heel, Since God is marching on." He has sounded forth the trumpet that shall never call retreat; He is sifting out the hearts of men before His judgment-seat: Oh, be swift, my soul, to answer Him! be jubilant, my feet! Our God is marching on. In the beauty of the lilies Christ was born across the sea, With a glory in His bosom that transfigures you and me: As He died to make men holy, let us die to make men free, While God is marching on.

[The Boot Newt Sing Along Page]

[Karl Staaff och den osvenska liberalismen]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[topp]

text och melodi i midiformat

Dagens visa 2003 mars 2

Bush's Poodle, Tony (Sung to the tune of "Yankee Doodle) Bush's poodle's nose is brown; Blair follows Bush the Phony. Hell for leather, Bomb Iraq for oil, George and Tony. Bush's poodle licks Bush up. Bush's poodle, Tony. Bush is useless and inept, Yet, Blair props up this phony. Bush from Pennsy Avenue Along with Blair from Downing Plot another oil war, To which their folks are frowning. Bush's poodle licks Bush up. Bush's poodle, Tony. Bush is useless and inept Yet, Blair props up this phony. London bows to Washington; Iraq oil will mean billions. Cannon fodder, our young men, While slaughtering civilians. Bush's poodle licks Bush up. Bush's poodle, Tony. Bush is useless and inept, Yet, Blair props up this phony.

[topp] | [till dagens visa 2003]

Karl Staaff Stiftelsen.

[Karl Staaff och den osvenska liberalismen]
[Liberalerna]

Dagens visa 2002 mars 2

LÄNK Sveriges statsministrar

[topp]

Karl Staaff och den osvenska liberalismen
text: Erik Hedén (1921)

Med Karl Staaff träder den moderna tiden in i svensk politik. Emil Key och Adolf Hedin stodo ännu kvar på den gamla liberalismens, den redan på 1820-talet i Sverige framträdda och ur romantiken utgångna liberalismens grundval. En ny livsåskådning, en ny ekonomi, en ny litteratur, en ny politik. Det uppstod - ungefär samtidigt med socialismen - en ny liberalism: Verdandismen. Verdandismens källor voro: den engelska utvecklingsläran, Zolas och andra fransmäns samhällskritiska verklighetsdiktning, det politiskt-litterära genombrottet i Norge och Brandes-radikalismen i Danmark. Den hade samma älsklingsländer som den äldre liberalismen. Men i motsats mot denna ägde den intet kvar av romantikens arv. Den var erkänt om än ej programmässigt irreligiös. I detta fall var den utan någon egentlig föregångare i Sverige. Ja den var osvensk. Ty svenskarna hava nog dragning till frisinnad religiositet men i regeln icke till religionslöshet. De äga av gammalt smak för naturvetenskap men icke för någon naturvetenskaplig världsåskådning. Därför fick Verdandismen från början något hemlöst över sig. Därtill kom att då religiositeten framför allt har djupa rötter bland de breda lagren, så hotades Verdandismen i Sverige, liksom Brandesismen i Danmark av faran att mot sin vilja bliva en överklassrörelse. Danmarks radikaler sågo faran och övervunno den utan att uppgiva sin övertygelse. Karl Staaff, Verdandismens främste politiske representant, kände också djupt faran. Hela hans liv var faktiskt en lång och på sistone allt mer tragisk kamp för att komma i samkänsla med Sveriges folk, med svenska folkets breda lager. Han var av en gammal svensk släkt och, liksom så många svenska omstörtare och samhällspelare, prästson. Hans far dog som kyrkoherde i Adolf Fredriks församling i Stockholm, en lika vördnadsvärd som allmänt vördad man. Född 1860 kom Karl Staaff som student till Uppsala 1879 och vistades där just under 1880-talets brytningsår. Det låg glans över hans studenttid. Och så stiftade han - med ett upprop för religionsfriheten - år 1882 Verdandi. Efter avslutade studier (1887) vart Staaff advokat. Inom kort vart han en vittomtalad sådan, ett snabbt växande rykte gjorde honom till riksdagsman. Tidens två stora frågor voro, sedan försvarsfrågan 1901 blivit löst för en tid, rösträtts- och unionsfrågan. I båda hade Staaff tillkämpat sig en alltmer ledande roll. När därför landet kände behov av en nationell uppryckning, i vilken massorna genom allmän rösträtt skulle göras delaktiga, kallades Staaff att bilda Sveriges första klara vänsterregering med rösträttsfrågan som huvudprogram. Men kort före avgörandet i rösträttsfrågan inträffade en händelse, ödesdiger i och för sig och varslande om ett karaktärsdrag hos Staaff som skulle hava andra ödesdigra följder i framtiden. Han hade lyckats få en mycket ansedd militär, Lars Tingsten, som krigsminister. Plötsligt hotade denne att avgå, om ej strängare lagar antoges mot den antimilitaristiska agitationen. Staaff lovade framlägga lagar som väsentligt inskränkte tryck- och yttrandefriheten, ej blott i detta fall utan rörande "uppmaning till brott" i allmänhet. När han meddelade detta i första kammaren, uppmanade han dennas stora högermajoritet att till gengäld visa tillmötesgående i rösträttsfrågan. Svaret blev ett allmänt skratt. Lagarna genomdrevs trots en i andra kammaren yppad motvilja som var ganska stark hos liberalerna och hos socialisterna så utpräglad att det dittills goda samarbetet mellan Staaff och dem väsentligt försvårades. I rösträttsfrågan yttrade han i andra kammaren, nämligen frågan: "skall kungamakt med folkmakt eller kungamakt med herremakt råda i Sveriges rike." Första kammaren avslog Staaffregeringens förslag på allmän rösträtt. Staaffs vidare krigsplan gentemot första kammaren innebar närmast en upplösning av andra kammaren, varigenom hans majoritet i denna med säkerhet skulle vunnit högst avsevärt i antal och fasthet. Men konungen [Oscar II] vägrade, varpå Staaff och hans regering begärde sitt avsked. Den nya högerregeringen Lindmans segrande rösträttsförslag, med sin proportionalism till båda kamrarna och sin kommunala rösträttsreform, var lika fördelaktigt som Staaffsregeringens förslag. Därmed var Staaff definitivt slagen. Vid valen 1911, de första enligt allmän rösträtt, led högern det värsta valnederlag den någonsin upplevt i Sverige. Socialisterna avböjde visserligen Staaffs anbud att ingå i hans andra ministär men lovade den genom Branting sitt stöd. Det stora, berömda bondetåget 6 februari 1914, inför vilket konungen [Gustav V] högtidligen gjorde till sitt det försvarsprogram varom hans regering ej kunnat enas. Efter ett par dagars spännande förhandlingar avgick Staaff, och en kungaministär tillsattes för att medels riksdagsupplösning genomföra militärprogrammet. Det märktes snart att militärståndpunkten hade fast stöd i allmänna meningen. Liberalernas vacklande ståndpunkt rönte däremot ej alls sympati. Socialdemokraterna vunno 9 mandat vid valen, men högern tog ända till 21. Liberalerna däremot miste hela 30 platser och hade blivit andra kammarens minsta parti. Som fredsvän kämpade han energiskt mot den aktivistiska [tyskvänliga] rörelsen, vilken sommaren 1915 började synas farlig. Det var mitt under denna strid som döden i förtid slog honom. Under Staaffs ledning nådde den svenska liberalismen - redan förut stadd i säker växt - sin höjdpunkt. Under hans ledning mötte den sitt brådstörtade fall. Och lika visst som hans ledning bidragit till dess växt, lika visst bidrog den till fallet. Faktiskt lyckades ej Staaff föra några av de stora partiskiljande frågorna till en lösning efter sitt sinne och enligt liberala principer. Han dog som slagen. För visso hade därtill omständigheterna största skulden. Liberalismens nedgång är en internationell företeelse. Förberedd redan förut påskyndades den kraftigt av världskriget. Men det kan ej nekas att liberalismen i Sverige mötte sitt öde tidigare än i andra länder. Det kan ej nekas att den för närvarande där är svagare än t. ex. i Norge och Danmark. Detta beror nu delvis på att liberalismen ej tycks ligga riktigt bra till för det svenska lynnet. För ett gammalt ämbetsmannaland som vårt passa både konservatismen och socialismen bättre. Ett land med så gammal och mäktig herrskapsklass måste hava en stark höger, och vår på senare år hastigt uppblomstrande storindustri måste skapa en stark socialism. Ej heller ha vi haft någon storpolitisk fråga vilken så kraftigt uppagiterat och konsoliderat liberalismen som Estrupiatet i Danmark eller unionsstriden i Norge. Ett starkt liberalt parti måste bygga på de breda lagren, särskilt på bönderna. Staaff insåg detta. Men hur skulle de vinnas? För hans Verdandism voro de otillgängliga. I stället sökte han närma sig deras åskådning. Hans största försök därvidlag gällde nykterhetsfrågan. Den förbudsståndpunkt han intog och den värme varmed han försvarade den måste slå samtiden som föga präglade av Verdandismens intellektualism. "Det har kommit något religiöst över Karl Staaff på senare år", skrev Branting på tal därom. I själva verket talade Staaff vid denna tid i hos honom - ty han föreföll utpräglat irreligiös - egendomligt klingande tonfall om Jesus som "Mästaren" och prisade sitt parti därför att det försvarat den bekännelsebundna undervisning som till och med vissa frisinnade teologer velat avskaffa. Men ändå svek honom böndernas flertal i avgörandets stund. Så står Karl Staaf vid Adolf Hedins sida som en av de hjärtepolitiker vilka politikens hjärtlöshet och resultatlöshet gjort bittra och till det yttre slagna. De vägar de valde voro olika. Hedin ville den politiska ensamheten och maktlösheten för att slippa kompromissa. Staaff sökte makt och kompromissade även för att förverkliga sina ideal. Han vann ju maktens yttre tecken, och därför står han, ej som Hedin, inför allmänmeningen såsom en politiker den där misslyckats. Han var två gånger excellens; alltså har han och ej Hedin fått ett monument efter döden. Men detta monument har icke ägnats en man som genomfört de stora påtagliga ting. Det har ägnats en man som misslyckades genomföra de stora ting han stred för, men vilken stred så lysande intelligent, så ärligt och hjärtevarmt att ingen av hans anhängare vill giva honom skulden för hans misslyckande.

[topp]

Liberalerna

text: Sigvald Götsson
(Nils Gottfrid Björck)

Kom broder, låt oss andligt fjäderplocka de ömkligaste bland de ömkliga, de mest barocka bland de barocka du vet jag menar liberalerna De älska frihet, kurtisera flamman, begripa, hata, idka kryperi, förarga sig - men måttligt alltisamman! En modesti som väcker raseri. Du läsare, som undertrycker skratten, kanhända också du vill bli adept i konst att blanda samman eld och vatten! Nåväl, tag gratis följande recept: Avtrubba pennan att den inte stinger, och vad du gör, gör alltid eftergift och hata uselhet med upplyft finger - en hasselkäpp det vore överdrift. Nej gå på tå i dina egna stövlar, Det usla kalla "inte riktigt bra", säg inte ja och nej för tusan bövlar, bräk hellre fram ett moderat "nja"! Lär dig ett sådant språk: "Man kanske borde" ... "Det vore önskligt att vår regering fann" ... "Vi skulle önska att" ... "Kanhända torde" ... "En varsam ändring ginge kanske an" ... I liberaler, som i bygden ränna, byxklädda "skvallerkär´ngar" utan mål, I skriven än med gamla dars gåspenna, då nya tiden endast brukar stål. I mästare i konst att hövligt gnata, som guppen upp och ned på maktens älv, att I ej bli´n så blygsamt moderata, att var bland eder blyges för sig själv! När ordet FRIHET nämns i er närvaro, då viker väl er falska elegans med alla era kväden à la Maro, då tar väl snillet rasande sin lans. Att kämpa för det skönsta av det sköna? - O nej! O nej! En äkta liberal blott ruggar fjädrar som en retad höna och värper kompromissägg utan skal. En frihetsblixt? - För den i stycken flyger ej minsta moln med mörkret i sitt skrov. Nej, med sin hatt i hand ljungelden smyger och frågar utmärkt artigt: "får jag lov?" Skall världen en gång undergå förvandling, skall av det sämre något bättre bli, det fordras kraft i ord och kraft i handling, men bägge, liberaler, saknen I! Bort med envar, som inte kan tillräckligt uppmuntra allting ädelt, sant och gott och hata allting uselt, lågt och äckligt! Bort med grannlagenhet till övermått! Ty säg, vi peta hår ur kungaskäggen, då huvudet kan bli en bit, och varför kornvis plocka bort bergväggen, då tillgång finns på bästa dynamit. Kurtisera flamman = leka med elden Kväden à la Maro = Maro, en hovpoet

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm