Mors lilla hjälpreda
text: Lea
Såsom roten, så blir toppen,
blomman artar sig som knoppen,
i naturn och i vår själ.
Vårda endast tidigt fröna,
och din omsorg skall sig löna
över all förväntan väl.
Se den lilla! Hur behändigt
hon sin mamma hjälper ständigt,
icke minst med yngsta bror;
pojken skrattar, värvet lyckas;
ringa skall det kanske tyckas,
är dock större än du tror.
Nu hon sköter om hans näsa,
sedan lär hon honom läsa,
torkar ömt hans första tår,
avstår äpplet, täljer sagan,
lappar tröjan, mildrar agan
och en kyss till gengäld får.
Liten växer. Ut i världen
vinkar nöjet, lockar flärden,
modershjärtat slår ej mer.
Men igenom synd och faror,
öppen last och dolda snaror,
systerns milda blick han ser.
Dessa ögon få ej tåras,
detta hjärta icke såras,
denna tillit svikas ej.
Nu till kampen har han styrka,
Ja för vad hans plikter yrka
och för frestelserna nej.
Så, du lilla, var ej ringa
första tjänsten, om ock inga
ögon sågo däruppå.
Mammas hjälp som liten var du,
och som vuxen modigt bar du
hennes ansvar, upphört då.
Vad är stort och vad är litet?
Allt sitt värde får av nitet,
hjärtats nit, som allt förmår.
Vårda, moder, späda knoppen,
såsom roten, så blir toppen,
livets vinter som dess vår.
|