[Folkmusik från Svenska landskap] | [Sommarafton vid Järvsö] | [Den liberala arbetarrörelsens folkbildare]

[topp]

Folkmusik från Bohuslän

[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

LÄNKAR (30:e november)

En skadlig furste... Sinclairsvisan Kung Karl den unge hjälte Författaren - Anton Nyström

[topp] | [till dagens visa 2001]

melodin i midiformat

Dagens visa 2002 december 1

Sommarafton vid Järvsö text: Edvard Fredin musik: Folkmelodi Kvällen sjunker sommarfager Över Ljusnans blanka lopp, Och i guldrött solrökstöcken Glänser Järvsöklackens topp. Och i guldrött solrökstöcken Glänser Järvsöklackens topp. Bergens linjer buktigt blåna kring den aftonväna bygd, älv och gärden, skog och gårdar famnade i vänligt skygd. älv och gärden, skog och gårdar famnade i vänligt skygd. Genom dungen slingrar stigen under mörka kronors sus, och på dunkla odonriset dallrar solnedgångens ljus. och på dunkla odonriset dallrar solnedgångens ljus. Solen slocknar, sommarskymning ruvar drömtung över skog. Lyss! En vindfläkt ... Det var dagen, som den sista sucken drog. Lyss! En vindfläkt ... Det var dagen, som den sista sucken drog.

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[topp] | [till dagens visa 2002]

[topp]

Den liberala arbetarrörelsens folkbildare text: Gunnar Gunnarson Arbetarrörelsens krönika i ord och bild Tidens förlag, 1970 Anton Nyström (1842-1931) var en liberal bildningsentusiast och folkupplysare men motståndare till den socialistiska arbetarrörelsen. Han grundade 1880 Arbetarinstitutet i Stockholm. Han var läkare och bidrog med populära skrifter bland annat till sexualupplysningen. Som filosof och positivist skrev han i denna anda en "Allmän kulturhistoria" i sex band, som vann stor spridning och är ett originellt arbete av en entusiast för naturvetenskapens världsbild. Nyström gjorde också sitt bästa för att rasera den "patriotiska" Karl XII-legenden och tog som varm vän av Auguste Comtes Frankrike skarpt avstånd från preusseriet och den bismarckska "blod - och järn"-politiken.

Hälsning till Anton Nyström text: Edvard Fredin vid Stockholms Arbetarinstituts femårsfest Det var du som sprängde grunden, du som stark från första stunden främst i arbetslaget gick; och i trots av storm och skurar byggde du de fasta murar, som, fast drömda då, tillförne ofta hägrat för din blick ... Tack, att ej du fällde modet, om du ock med hjärteblodet stundom blandade ditt bruk! Tack för sanningar du sagt oss! Tack för läkedom du bragt oss, vetandet, som ensamt botar folkets själ, när den är sjuk! Tack och hell! Vi torkat imman från vår ruta bort, och strimman glider in av seklets sol... Och dess strålar nu förgylla böckerna på verksta´ns hylla - seklets sol, som ock belyser Institutets lärostol!

Under eget tak. Vid invigning av Stockholms Arbetarförenings nya hus den 28 oktober 1882. text: Edvard Fredin I kväll vi samlat oss på egen grund och inom väggar som vi själva byggt oss, att söka glömma i en högtidsstund allt som tillförne ängslande betryckt oss. O, det är gott att stundom kasta av med vardagsrocken tyngden ifrån sinnet. Och glädjen sedan, som minuten gav, skall lysa upp och värma än i minnet. Och tro mig, där i skilda värv vi gå skall denna kvällens hågkomst länge dröja och bringa hjärtan raskare att slå och kanske armodsböjda hjässor höja. Ty att vi mötas under eget tak ett märke är, en milsten som vi grunda, en seger, vunnen utan vapenbrak, i ärlig kamp för tiderna som stunda. En seger? Ja, de ringa och de små, som dagens tunga draga förbisedda, bevisat att de storverk ock förmå, av andens kraft på sina vägar ledda. Ett hus allenast? - Vadan detta rop om storverk då? En sal för gillegamman? Men många slantar måste trilla hop, förr´n dessa stenar slöto sig tillsamman. Och vad vi mäktat redan till i dag en varsel är som bådar nya tider. Vår styrka växer, och med friska tag vi gripa in i hjulen, vad det lider, I samhällshjulen. Icke för att se´n dem vräka kull och lossa band och skruvar, men för att stärka vad som slitits re´n och stävja ångan, som på djupet ruvar. Ty vet, det sjuder. Lägg ditt öra till och du skall bäva, om du rätt vill lyssna. Och för ett trotsigt ljudande: "Jag vill", din häpna fråga skall måhända tystna. Tag dig till vara! Om från ugnens glöd en gnista springer fram som vådeld tänder, törhända då du tarvar hjälp och stöd av starka armar och av fasta händer. Må ske! Vi komma då i slutna led och rädas ej de blodigt heta skurar. Och skulle byggnaden ock brinna ned, på gammal tomt vi resa nya murar. Det är på oss historiens vilja lagt att bära upp århundraden som randas. Och då - "Stå stark du ljusets riddarvakt" och vet att redan morgonluft du andas! Och när en gång den nya dagen bräckt och solens skimmer dimmorna fördelat, då samlas här en tacksam eftersläkt, som minnes oss och allt vad gott vi velat. Måhända våra barnabarn - vem vet? Den makt ej finns som slikt skall uppenbara. Men om vi sträva fram i trofasthet, för deras dom ej varder svårt att svara. De skola bärga vad vi tåligt så. De skola se de murkna murar ramla; där vi blott undrat, skola de förstå och se i klarhet, där vi skygga famla. Det är för dem vi kämpa var för sig, det är åt dem vi ställa och förvärva, det är åt dem vi rödja mark och stig, de än ej födda, som en gång oss ärva. Och nu vi samlat oss på egen grund och inom väggar som vi själva byggt oss, att söka glömma i en högtidsstund allt som tillförne ängslande betryckt oss. Vårt mål är klart, och framåt vägen går. Mig tycks jag ser de skaror som sig samla i smyckad gillesal om hundra år, den nya då ej längre, men den gamla.

[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm