Fröken Lise
Fröken Lise vid fjorton år
snörd och rak och sedig går,
alla dar moraler får
av en fransk bedagad häxa.
Dansar, spelar, får beröm,
skådar änglar i var dröm,
tecknar blommor på sin söm,
medan egna blomster växa.
Unga Lindor, dödligt kär,
snart den skönas hand begär,
häftig, varm och trägen är,
lovar dyrt att evigt brinna ...
Ringar, nipper, brev och bud,
klagan, tjusning, brutna ljud,
offer till de giftas gud ...
nu är fröken Lise grevinna.
Äkta ståndets paradis
njutes nu på bästa vis:
lilla nåden fler bevis
av sin låga hunnit skänka.
Några år gå snart förbi ...
nöjen flärd och jalusi,
slät kredit och bryderi
börja stundom sinnet kränka.
Tiden sina märken ger ...
fägringen förgår allt mer:
varje dag hon misslynt ser
alla ögon från sig vända.
Harm och krångel inomhus!
Vackra pigor bort burdus!
Vänta greven sent vid ljus!
Nu får glädjens dar en ända.
Lyckligt, efter ödets bok,
slutas hennes äkta ok:
hon blir klädd i flor och dok,
köper "doktor Bålds postilla",
vräker salig herrns porträtt,
skämmer bort sin unga ätt,
pratar dygdigt, övar slätt,
fruktar Gud och dömer illa.
Äntlig fylls dess ödes mått ...
Sköna fröknar, sen den lott,
som så mången röna fått
i det liv, vi fåvitskt prisa:
vara länge världens slav,
sist i plågor lida av,
multna i familjegrav
och ... bli ämne för en visa!
(1792)
|
