Min sällhet
text: Anna Maria Lenngren
Till nöjet alla hjärtan fika ...
det eldar varje själs begär.
Men vad en verklig sällhet är,
därom ej någons tro är lika.
Jag väljer det, som minst skall svika,
och druvans gud mitt offer bär.
Må skaldens höga yrke bliva
att med ett konstlat lånt behag
och efter regler, rim och lag
lycksalighetens målning giva ...
Jag dricker, medan de beskriva:
och vad de måla njuter jag.
Må antikvariens åtrå brinna
att nitiskt för sitt lärda kall
djupt forska i sitt lärda fall,
för att en mager upptäckt vinna ...
Att denna bålens djuphet finna
min enda forskning bliva skall.
Må svärmarn prisa fritt sin lära
och se min blidhet an med sorg,
med bitter harm kring stad och torg
sig över otrons makt besvära ...
Så länge jag en tår kan tära,
tror jag väl aldrig Svedenborg.
Må den om börd och härkomst drömma,
som ingen större lycka vet
än sina anors åldrighet
uti ett textat kalvskinn gömma ...
Jag älskar mer att få berömma
mitt gamla vins förträfflighet.
Må hjälten, som i striden blöder,
sitt mål vid segerns sida nå
och lagerkrönt till äran gå ...
Hans ära ej min avund föder:
när kriget skördar grymt hans bröder,
kan jag mig hundra bröder få.
Ja, Bacchus, dig mitt lov jag skänker,
dig ensam helgar jag min röst;
du gjuter glädjen i mitt bröst
och i en lycklig dröm mig sänker ...
Mot allt det kval, som lynnet kränker,
du gav oss druvorna till tröst.
Fördubblom då en billig iver
mot nykterhet och tomma krus
och fruktom för det grymma ljus,
som nöjets livlighet fördriver ...
Säll är den man, vars levnad bliver
ett enda oavbrutet rus!
(1790)
|