Vid tillfället av den
bedrövliga händelsen
text: Anna Maria Lenngren
Jag såg en vacker fröken dånad ...
det hjärtat skar.
Jag trodde Parcens sköra spånad
till ända var.
Man skrek på allt vad doktor heter,
ja, gruvligt skrek,
man kom med eau de luce och eter ...
och döden vek.
Vad var, som snart uti hans boja
den sköna bragt?
Jo, hennes kära papegoja
i kattens makt!
Som duvan, jagad utav höken
i blodig vals,
skrek hon och föll i knät på fröken
med biten hals.
O syn av fasa, syn av smärta ...
vad sorgerop!
Vad underverk, att frökens hjärta
än höll ihop!
Ack, Dora, att så snart du råkat
i Stygens älv,
du, som med samma visdom språkat
som fröken själv!
(1814)
|