[text- och diktarkivet]
[tillbaks]
[Trädgårdsbal i Kungsträdgården]
[Vauxhallen]

Trädgårdsbal i Kungsträdgården

text: Anton Blanck

Vauxhallen - Anna Maria Lenngren

[topp]

Trädgårdsbal i Kungsträdgården

Med Höga Wederbörandes tilstånd blifwer alla Torsdagar och Söndags eftermiddagar ifrån kl. 5 til 9, uti Kongs-Trädgårdens Orangeri Concert för Blås-Instrumenter, samt Dans-musique för dem af den Respective Allmänheten, som däraf wilja profitera. Alla Cavalierer betala wid ingången till Orangeriet 12 skill. Billetten, men alla Fruntimmer hafwa fri Entrée. Hammer, Concert-Trumpetare vid Hgl. Operan och Directeur öfwer Musiquen wid Kgl. Swea Lif-Gardet.

Dagligt Allehanda 23 juli 1793

Sommaren 1793 öppnades i den gamla orangeribyggnaden i bakgrunden av Kungsträdgården en "Vauxhall" efter mönster av de stora tivoliartade trädgårdar med dans och musik, som vid denna tid funnos i alla huvudstäder.

Det var offentliga baler, där man kunde gå in och dansa för en ringa entré (här 12 sk.), nästan som man gick och stod, i varje fall utan all den stass och högtidlighet, som fordrades på börssalens assembléer.

Publiken var blandad, ståndsskillnaden upphävd för några glada timmar. Fru Lenngren var tydligen mycket road av dessa tillfällen att se och träffa hela Stockholm. Vauxhallen, som genast synes ha blivit populär, hörde till sommarens nöjen, men när det började bli kallt och mörkt fram i september, stängde man portarna.

Anton Blanck Anna Maria Lenngren Poet och Pennskaft Hugo Gebers Förlag 1922

Anna Maria Lenngren

Den mänskovän må heder ske, som visligt eftertänkte vår levnads tröga skickelse, och trädgårdsbalen skänkte!

*****

Så njutom då vårt nöje här till upphovsmannens ära som vet att glättigt lynne är den bästa sedolära! Om världen ginge mer i dans, helt säkert mindre ondska fanns.

I Kungsträdgårds-orangeri-huset roar man sig, utan uppmärksamhet på klädseln, på alla dessa omständigheter hörande till etiketten, vilka äro så nödvändiga, så oundvikliga på Börsen: och då en familj där, spänd och bänd, betalar en regelmässig afton ofta med 5 à 6 riksdaler, kostar samma nöje, vida fullkomligare, icke mer än 12 s:r på Vauxhallen. Ju mindre tvång, dess mera ro.

Anna Maria Lenngren Stockholms-Posten den 29 juni 1795

[topp]

Vauxhallen text: Anna Maria Lenngren Vauxhallen börjas, min bror. Mängden är talrik och stor:       fladdrande lockar,       mångfärgade vippor,       fröknar i flockar,       vestaler i knippor, jämlikhet, kvalm och musik, glasser, förkylning, hektik. Frillor och fruar och fri republik! Friheten bor i vårt land: drängar bland stjärnor och band!       Vila och vandring       och små reflexioner,       bifall och klandring       på dräkt och personer! Gummor i styv konkarong, döttrar i trängtan och tvång ... skall då den balen ej börjas en gång? Stanna, min vän, om du vill ... se, vilken dråplig kadrilj!       Se den senjören       med sprattlande vador!       Känn den odören       av mysk och pomador! Väpna ditt öga med glas: se, vad den nymfen har grace ... kinder av safflor och barm av karkas. Himmel, nu mörknar vår sal! Skumrasket skymmer vår bal ...       Knuffar och hinder,       malis och flöretter,       flottiga kinder       och os av kotletter ... Äntlig ett månsken av ljus ... kackling och buller och sus, ledsnad, utdunstning, behov utav snus. Trängseln nu gör mig förtärd ... Vauxhall, du liknar vår värld:       mänskan där fiker       och svettas otroligt,       väsnas och skriker       och tror sig ha roligt, tråkar i stoj och besvär, knotar, fronderar och svär, men ej dess mindre ... så gärna är där. (1796)

[topp]
[text- och diktarkivet]
[tillbaks]