Gustav Vasa och dalkarlarna

Konung Gustav rider till Dalarna,
han tingar med dalkarlar sin,
men Kristiern ligger för Södermalm,
han äter stulen svin.
Kristiern sitter i Stockholm
och dricker båd´ mjöd och vin.

"Hören I, mine dalekarlar,
allt vad jag bjuder uppå:
viljen I mig följa till Stockholm
och slå de jutar av?"

Då svarade de dalekarlar,
de svarade alle i sänder:
"Det stod ett slag om långfredag,
vi minnas det alle än."

Så svarade och konung Gustav,
han svarade för sig så:
"Vi bedja Gud Fader i himmelrik
oss må nu full bättre gå!"

Då svarade ock de dalekarlar,
de svarade allt förty:
"Viljen I vara vår hövitsman
allt in för Stockholms by?

Snöskravu och furufnatten
rätt pilen har råkat uppå,
Kristiern hin bloderackan
må nu ej bättre gå!"

"Gärna är jag eder hövitsman",
konung Gustav svarer så,
"viljen I mig vara trogne
allt under min fana blå."

Så svarade de dalekarlar,
de svarade all en man:
"Vi blod och livet våga
mot en så grym tyrann,
vi blod och livet våga
allt för vårt fädernesland."

De dalekarlar begynte sig rusta,
de rusta´ sig i dagar två,
de vilja följa konung Gustav
vart ut han lägger på.

Så gladelig rider konung Gustav
utöver Tuna bro,
flere åtte han dalekarlar
än danske månde tro.

De dalekarlar börja sig hasta
allt in för Stockholms stad,
flere voro de dalepilar
än hagel faller på hav.

De dalekarlar började vanka
allt in för Stockholms by,
fast flere voro de dalepilar
än hagel faller av sky.

De dalekarlar begynte att skjuta,
de sköto ock all en man,
tjockare röko de dalepilar
än sanden på sjöastrand.

De dalekarlar månde så skämta
och pilarna hava sin gång,
två jutar buro den tredje
uppå sin spetsestång.

Ut kommer en mölnarhustru
allt vid det samma sin:
"De säckar äro malne,
vi dragen I dem här in?"

"De äro icke malne säckar
fast I nu säjen så,
det är den ypperste jute,
som stod på Malmens igår,
det är vår fattige jute,
som stod för pilen igår."

"Jag haver så ont i huvud,
jag gitter ej lemman rört,
jag haver druckit det starke porsöl,
som är ifrån Dalarna fört.

Det värker ock i min sida,
jag gitter mig icke vänt,
jag haver smakat den härske strömming,
som är från Dalarna sänd."

Ut kommer man av huse
i Stockholms gatu lång:
det var stor lust att skåda
huru juten från hättan språng.

Det var en ryttar Erik,
så skria´ han som fler:
"Herre Gud nåde oss jutar,
vi se ej Jutland mer!"

Konung Gustav rider på högan häst
i fältet av och an:
"Tacka vill jag mina dalekarlar
för eder trohet sann!

I haven med mig ståndit
som trogne svenske män;
vill Gud mig livet unna
jag gör eder gott igen."