De små på landet
text: Anna Maria Lenngren
Raska barn på blomsterfält,
anblick, av vad mest är sällt!
med förtjusning vid ert nöje,
vid ert oskuldsfulla löje
skådas av en känslig vis
livets korta paradis.
Runda kinder, mod och märg,
trevlig hull och livlig färg,
luft och frihet, berg och backar,
frisk aptit och nötta klackar,
ingen skymt av konstens tvång,
lust och lekar, fröjd och språng.
Spring du, lilla täcka grupp ...
snart en bok med ris och tupp
skall i stugans kvalm dig stänga!
Sök din frihetstid förlänga,
barndomsglädjen livligt känn ...
aldrig återkommer den.
Gosse, bygg ditt skepp av flarn,
tumla, skalkas, glada barn!
Ledsnan, den där fula häxan,
kommer tids nog fram med läxan.
Snart din skrivbok bunden är,
början gjord till världsbesvär.
Hoppa, flicka, yr och späd,
lammets hals med blomster kläd,
fröjda dig vid dockans nipper!
Mamma snart en märkduk klipper:
redan vid din första fåll
glädjen flytt på längre håll.
Sälla, korta barndomstid,
stund av menlöshet och frid,
än i åldern öm för minnet
sorgligt ljuvt du tjusar sinnet,
när min tanke återgår
till din evigt flydda vår!
(1798)
|