Dialog på källaren
text: Anna Maria Lenngren
Pusta ut, min bror, och sjung
om den tid då du var ung!
Drick och sitt ej där och måtta ...
Säg oss dina ödens lopp!
"Nå, så topp!
Sjuttonhundrafemtiåtta
kom jag först från Småland opp.
Hurtig pilt om femton år,
paduband i flätat hår,
hedersskänk, en ost av mor min,
skjortan, ur dess sista väv,
något snäv,
urväxt kapprock efter bror min,
mössan pälsad av en räv" ...
Nog, min bror, om plagg och dräkt!
Säg oss något om din släkt ...
fast, vad hedrar det personen?
Du är dock en ofrälst man ...
"Mycket sann,
kära bror, är reflexionen ...
låt oss klinga med varann!"
Säg oss hellre, om du vill,
hur din levnad sen gått till,
hur dig ödet täckts beskära
att bli rådman, broder Gök!
"Dunst och rök
är all denna världens ära ...
Slå i pontak på försök!
Händelsen, min bror, var den:
många hätska avundsmän
gjorde krångel uti valet
saken syntes desperat ..."
Bara prat,
med förlov, jag föll i talet:
klassen, bror? ... "Illiterat.
"Men - betrakta lyckans nåd -
en gång fann jag på det råd
slev och glas ur huset skicka:
jag på bålens tömning drev
utan slev.
Den, som råder så att dricka,
bör bli rådman ... och jag blev."
(1798)
|