Hans Nåds morgonsömnTyst, tyst gott folk ... Bathyllus sover!Se, redan glimmar fram den höga middagssol längst in i hans alkov, modellen för alkover, som blev med damast klädd och starkt förgylld i fjol. Inom en sluten borg av atlas och krepiner, se i hans ljuva sömn vad skiftning utav miner ... Förstör ej denna morgondröm! På pannan står en dagg av fina gårdagsviner: han jollra tycks ännu bland smekande kusiner i smink och flärd och musseliner och slösa mynt och liv och kyssar och beröm. En lurk i stolt livré man ser så sakta kliva att städa till ett frukostbord, beredd uppå hans första ord att ur japanska kärl en skatt från Mocca giva. Se, hur han tittar ut och snäser till en björn, som sig planterat i ett hörn att på hans nådes uppkomst vänta med halsen sträckt och lång, när dörren synes glänta. Se uti sal och i tambur, vad hisklig svärm av slika djur, som tidigt samlat sig från varje gränd och gata att prata om förlust och få ... god tid att prata, ett folk, som i sin säng omöjligt ger sig ro och som just därför, skall man tro, har liksom satt sig för att andras vila hata. Vad knot och knorr i alla vrår! Där den fördömda skräddarn står och för en galadräkt gör väsen, förfärdigad för fyra år. Där skriker en sig hes om vagnen och om schäsen och racken åt hans nåds mamsell och där man hör skomakarns gnäll, som mumlar för sig själv, Gud vet vad strunt, i vädret, om fattigdom och barn och om det dyra lädret. Där trampar krämarn, vred och varm, och drar en räkning ur sin barm. Och där står målarn, den där fjäsken, som löper jämt och gör alarm för den där lumpna arabesken ... Men stå där länge nog, du oförskämda hop, far ut i harm och klagorop om din förspillda tid och finn det icke troligt, att man ännu så dags ej uppe är och klädd! ... Nu vänder sig hans nåd uppå sin ejderbädd och slumrar än en timme roligt. (1796) |