Hymn
O du, som världars millioner
uti din fadershägnad tar,
vars makt är evigt uppenbar
för alla folk och religioner.
I vad för hamn du vill dig te,
i vad för skick dig för oss bilda,
nationer, hyfsade och vilda,
dig en gemensam ära ge.
Var skall man högst ditt väsen skatta,
du, himlarnas och jordens gud,
uppå vars visa allmaktsbud
i rymden världar blevo satta,
du, som åt sfärer rörsel ger
och livar knottets strödda härar,
som uti molnets blixt förfärar
och uti solens blickar ler?
Från ekens stam till veka sippan,
till allt är stämpeln av dig sträckt.
Det stoft, som flyr med vädrets fläkt,
den tyngd, som massar sig i klippan,
allt är min häpna undrans mål,
varthelst dit tanken vågar följa,
från oceanens djupa bölja
till droppen uti blommans skål.
Men när du ur sitt intet väckte
planeter, sol och jord och hav,
när allt en varelse du gav,
du gav den sällast åt mitt släkte:
du skänkte det en känslig själ
och denna själ en kraft att verka,
förstånd att dina under märka
och böjelser att göra väl.
Du gav den forskande förmåga
som öppnar jordens fasta kropp
och än på fästet stiger opp,
där gnistrande kometer tåga.
Du mänskosjälen värdigt dömt
att vitt naturens verk förnimma;
men händelsernas nästa timma
du i ett lyckligt mörker gömt.
För oss du bildade naturen
i skönt och ständigt växlat skick.
Till rike mänskan jorden fick
och monarkien över djuren.
Du gav oss med förnuftets bloss
en varning emot brott och våda
och låter oss din godhet skåda
jämväl i vad du nekat oss.
Men vad som högst din nåd förklarar
och högst var dödligs dyrkan får,
det är det ljus, som från dig går
och sig för hjärtat uppenbarar,
den lag du människorna lär,
som alla samfundsdygder föder,
som säger att vi äro bröder
och att du allas fader är.
Den tröst vid alla livets skiften,
som talar utur själens grund,
gör leende i plågans stund
och skingrar fasans natt i griften,
den kraft, som lyfter tanken opp
från kretsen utav ändligheter
och öppnar himlars saligheter
för oss i ett odödligt hopp.
O du, som världars millioner
uti din fadershägnad tar,
vars makt är evigt uppenbar
för alla folk och religioner,
du, som i allting god och vis,
gav känslan för din äras yrkan,
tag alla hjärtans sanna dyrkan
och alla släktens lov och pris!
(1797)
|