Strutsen"Ge rum! Jag vill mig utflykt ge!"så skrek en struts till tranorna. "Jag kan ej stoftets låghet lida. Ge rum!" Och alla tranorna att vördsamt maka sig åt sida, att sträcka hals och ben och uti tystnad bida det underverk, som skulle ske. "Ge rum! Det är beställt ... jag upp till fästet svingar!" Nu bråkar han sin tunga kropp ... nu flaxar han ... se så, låt gå ... friskt opp ... hopp hopp! Men nej, förgäves allt: han har för korta vingar och hinner ej två tum ur kärret opp. * En narrs försök till ömkan bringar,
|