Danska sånggudinnan till den svenska
Hit mot Danas sälla stränder hördes
ljudet av din stämmas harmoni.
Syster, ljuvt av den min känsla rördes:
hittills okänd vällust var däri.
Ack, i nordens forna hjältedagar
milt förentes våra rösters ljud.
Skönast hördes vi vid skaldens lagar
sjunga krigets, sjunga hjärtats gud.
Men, min syster, seder, språk och tider
löste detta sköna rosenband.
Var för sig sin lager ensam vrider,
stämmer harpan, ack, med ensam hand.
Därför glädjen i min blick sig röjde,
därför nämnde jag den dagen säll,
då din röst förtrollande sig höjde
ifrån Sveas ljungbeväxta fjäll.
Ack, så kom - se mina armar sträckas
skynda mot min hulda systerbarn!
Ack, så kom! Må evigt aldrig släckas
lågan, som har gjort vår vänskap varm!
Sänd, Apollo, sänd med faderslöje
Nordens sångmör fadersblickar ned!
Över dem låt vila ro och nöje,
vila trofast enighet och fred!
(1795)
|