Orfeus
Traciens Karsten nedersteg
till Tartarens rike ...
Var en stackars djävul teg,
häpnade för detta steg,
näsvist utan like.
Nyheten av hans supplik
Pluto storögd hörde:
sången, ljuv och änglalik,
harpans himmelska musik
besten nästan rörde.
Men i hast Tartarns patron
ses av vrede brinna,
och den resande person,
straffad för sin exkursion,
får igen sin kvinna.
Dock för denna enda gång
Pluto snart förlåter,
nänns ej göra pinan lång,
lönar virtuosens sång
och ... tar kvinnan åter.
(1794)
|