Agnes
Fragment
Porten upp ... ett klosterlamm
tummar nycklarna och slamrar.
Ur en rad av mörka kamrar
hundra huvun titta fram.
Oldfrun för den helga hjorden,
smickrad av så rik visit,
hälsar Agnes med de orden:
"Sorgens barn, välkommen hit!"
Agnes, änglaskön i tårar
- som av daggen blommans knopp -
knappast räknat femton vårar
av sitt späda levnadslopp.
Nu vad tävlan bland de fromma!
Var och en om Agnes mån,
än en fågel, än en blomma,
söta ord och sockerrån.
Småningom förflydde smärtan,
som den flyr, då man är ung:
sorgen blev allt mindre tung,
delad av så många hjärtan.
Sköna körer som av Händel,
templet upplyst som en dag,
vackra röster och lavendel
gåvo andakten behag.
- - - - - - - - - - - - -
Enligt uppgift av Franzén
(i Sv. Akad. Handl., del 8, sid 361)
är detta stycke "det sist
ofulländade arbete, som funnits efter
den älskade skaldinnan".
|