Det förflugna ordetUppå ett kaffehus i Haagen man for gruvligt ut en dag mot deras långsamhet, som ödet satt i händer att där å orten skipa lag. "Nej," sade han, "uti de länder, där jag har kommit från, där går processen fort. Jag minns helt grant en tjuv, som hade inbrott gjort, han greps och fördes prompt till vederbörlig ort i lagligt skick med sträng bevakning, fick dom på förut skedd rannsakning, blev brännmärkt och fick spö ... alltsammans fort och väl. Här är det ett förbannat gräl, då man skall över slikt rannsaka, och innan det blir slut, går hela året om ... Men där är man gesvint, ty innan middan kom var allt förbi ... och jag uti mitt hus tillbaka!" (1792) |