Den mödosamma världenVår värde prost jag nylig sågEn morgon, då han ännu låg Matt utsträckt mellan tvenne lakan. Hans kinder hade rosens färg, Hans runda armar hull och märg, Och magen, kullrig som ett berg, Sig hävde upp mot isterhakan. Vid sängen stod ett bord, där denne andans man Sin frukost redan färdig fann Av smör och kycklingar, så läcker och så härlig, Hans vördighet grep saken an Och fann likören rätt begärlig. Sen han nu visat utmärkt nit Med klunk för klunk och bit för bit, Han åter sänkte sig på mjuka huvudgärden Och ropte: »Store Gud, vad är vårt usla liv? En ständig kamp mot synd och flärden. O, Herre, mig thin styrka gif I thenna mödosamma världen!» (1790) |