Sång i ett glatt sällskap
Min vän, sök visligt att bevaka
de nöjen, ödet oss beskär!
Må vi ej någon ro försaka,
som ej för hjärtat brottsligt är!
Snart, ack, hur snart är allt förvandlat!
Vi leva blott ett ögonblick -
hur illa då emot oss handlat.,
om i bekymmer det förgick!
I dag dig denna ros förnöjer,
vars skörd du ännu spara vill.
Men skynda dig, ty om du dröjer,
är hon i morgon mer ej till!
De nöjen, som på livets bana
oss himlen aldrig än förment,
de äro blomster ... låt dig mana
att icke skörda dem för sent!
Må du av läxor ej förföras
att jaga glädjen ur din själ!
Låt ej ditt muntra lynne störas
av mulna hypokriters gräl!
Låt denna falska vishetslära
med dessa trumpna dygders pris
för nöjet aldrig dig förfära ...
Var lycklig du, så är du vis!
Och när dig åldern börjat trycka
och kväva känslans ljuva kraft,
må glädjen då vid andras lycka
förnya den du själv har haft!
Ja, sökom visligt att bevaka
de nöjen, ödet oss beskär!
Må vi ej någon ro försaka,
som ej för hjärtat brottslig är!
|