| Dan Anderssons fader - Adolf Andersson (1854-1931) skrev ner dessa ord i november 1925. Fadern måste korrigera de felaktiga uppgifter som förekom i bland annat pressen efter sonens död. Även förordet till minnesupplagan innehöll en hel del felaktigheter, både om Dan och inte minst om familjen. | |
| Dans föräldrar | |
| Fadern var Adolf Andersson, folkskollärare i Skattlösberg, Grangärde socken, Kopparbergs län. Han torde vara av finsk-svensk och sydländsk extraktion. Modern, småskollärarinnan Augusta Scherp, av vallonsk härkomst med finskt inslag. Före hennes äktenskap och även två år därefter skötte hon småskoleavdelningen under det Adolf Andersson skötte folkskoleavdelningen. Detta pågick så länge skolan var ambulerande mellan Skattlösberg och Gensen. År 1884 förändrades skolorna till fasta, och läraren bestred undervisningen för båda avdelningarna. Denne lärare hade genom självstudium förvärvat sig de teoretiska kunskaperna. De pedagogiskt-praktiska genom bevistandet av seminariekurser anordnade av landstinget. Skolan i Skattlösberg hade mycket gott anseende och disciplinen var så utmärkt, att ingen behövde frukta gå fram där, fastän barnen hade landsvägen till lekplats, ty läraren övervakade dem även under fristunderna. | |
| Syskonen voro sex, fyra pojkar och två flickor, varav den ena flickan dog i spädbarnsåldern. Den andra [Anna] lever ännu och är lärarinna i Björsjö. Den äldsta pojken Anders sjuknade i spanska sjukan och var sjuk från början av mars 1919 tills han dog den 25 okt. 1923. Före 1919 var han aldrig sjuk utan arbetade dels i skogarna, dels dikade och bröt åker. Var aldrig borta från föräldrahemmet. Var något svag i knälederna som följd av att han som barn hade den s.k. engelska sjukan. Han kunde läsa både svenska och engelska och hade ett minne som väckte förvåning. Man behövde blott nämna några ord i psalmboken så kunde han genast säga vad nummer psalmen hade. | |
| Den andra i ordningen heter Gustav. Han är farmare i Minn. U.S.A.
Den tredje i ordningen var Daniel - Dan. Den fjärde heter Simon, arbetar nu sedan 10 år i Grängesberg. Han är närsynt men ser bra med glasögon. Han är icke sjuklig och har aldrig varit det. |
|
| Aldrig har några av syskonen varit ute på luffen. Bröd fattades aldrig i deras hem. Mjölk, bröd, smör, sill och potatis fanns alltid. Och ingen luffare gick ut från Skattlösbergs skolhus utan att ha fått en smörgås. (Skolhuset låg invid landsvägen, stråkvägen mellan Falun och Filipstad.) Vetebröd endast vid högtiderna, eljest sammalet rågmjöl. Salt smörgås brukades ej annat än som lek. Kanske en enda gång men icke av brist på annat. | |
| Att fattigdomen ej var så skriande torde visas därav att 1100 kr (1179 betaltes för redskap, häst och kor) funnos att använda vid uppsättningen av det förutnämnda arrendet, fastän 300 kr gåvos ut för Dans hemresa från Amerika. | |
| Arrendet mottogs ej för att de ej skulle svälta ihjäl utan för att pojkarna skulle få arbete. Har det ej varit för denna orsak, hade han nog stannat vid skolan längre, ty han var endast 52 år då han begärde avsked vilket skedde mot vederbörandes vilja och övertalningsförsök. | |
| Angående litteratur var ingen brist, ty därå lade läraren mycken flit. Utom den egna boksamlingen, vari funnos bl.a. Starbeck-Beckströms stora historiska verk, fanns i skolan en avdelning av Grangärde sockenbibliotek. Dessutom var läraren bokbindare och massor av böcker anlände esomoftast. Före inbindningen hade pojkarna frihet att snoka igenom alltsammans. Men sedan de blivit inbundna fingo de ej begagnas. Daglig tidning och barntidning funnos alltid. De skulle - barnen - ha lektyr att sysselsätta sig med, ty utan ärende fingo de aldrig löpa omkring i gårdarna men istället följa far eller mor då de gingo av en eller annan anledning till närmare eller fjärmare boende. | |
| Far gjorde familjens skor men icke till folk utom familjen. Han var även traktens juridiska hjälpreda och anlitades vid köp, bouppteckningar, testamenten, inlagor till tinget o.s.v. Ofta blev han kallad att även på långt avlägsna platser hålla nykterhets- och religiösa föredrag. Han var nämligen läsare sedan 1870, och så är nog den där skolmästaren ännu. | |
| Något som väckte undran var hans metod i barnuppfostran. Han hade märkt att då barnen voro tillsammans från olika familjer så blevo de osams och röko ihop. Sprungo sedan hem till var sina mödrar och klagade. Nu är det så att varje mamma har snälla barn men grannens ungar äro elaka. Så rubbas grannsämjan mellan mödrarna och mödrarna kunna ibland med framgång inverka på männen. Då skolan pågick så fingo de ju vara med även om de ännu ej uppnått skolåldern, men under ferierna fingo de vara med sin far eller leka med varandra, ty de voro ju 4 bröder. Men skolmästern hotade att om främmande barn skulle komma, så skulle han begagna käppen. Ingen kom och grannsämjan var god. | |
| I alla fall är det uppenbart för alla bekanta att alla skolmästerns barn äro kära i sin far och mor. | |
| Mot deras farmor sade barnen aldrig ett ovänligt ord. Att i övrigt lymmelaktighet kunde yttra sig i smyg, det förnekas ej. Nattlöperi och dansbanebesök existerade ej bland dessa pojkar. | |
| Någon nervös belastning fanns ej i denna släkt i högre grad än i andra släkter. | |
| Angående skolmästerns avlöning var den årliga lönen 500 kr. emedan han saknade examensbetyg från folkskoleseminariet och i följd därav icke erhöll sådant bidrag av staten. Endast de båda sista åren erhöll han 600, emedan statsbidraget ökats. Han var i alla fall lika dyr för kommunen som en vanlig folkskollärare. Småskollärarnas löner voro då 250. Folkskollärarnas begynnelselön var då 600 + kofoder. | |
| Daniel Andersson född 6.4 1888, död 16.9 1920. | |
| Dan Andersson visade allt ifrån barndomen något ovanligt i förståndsutvecklingen, vadan hans fader spådde om honom att endera skulle han bli en framstående personlighet eller luffare. Utan att någon nödgade honom lärde han sig läsa så tidigt, att redan vid 5 års ålder läste han folkskolans läsbok flytande. Då han brukade följa sin far till handelsboden, brukade han framställa frågor om mångahanda. Nu är att märka, att hans fader alltid talade sanning för sina barn liksom i övrigt. Följden blev att de hade orubbligt förtroende för vad far sade. I skolan var han styvast i alla ämnen utom räkning. Men han glömde nästan alltid var mössan var, och det blev alltid ett letande när han behövde den. Han ville gärna gå ärenden och blev ofta sänd till handelsboden, men under vägen hade han gubben i månen eller annat mera i tankarna än uppköpen, vadan han nästan alltid glömde någon sak. Skulle prompt vara med i skogen då hans far å ferierna hade de äldre pojkarna med och de höggo kolved så att skogvaktarn en gång sade till hans fader: "Den där tycker jag ni skulle tappa bort", pekande på Dan där han sprang före på vägen. Tidigt lärde han hantera yxa och lie. | |
| Vid 8 års ålder var han med sin fader och sina bröder och slog på annans kost ett beting hos Petter Jansson i Lövberg. Han ville alltid vara med och trivdes ej bra hemma. Hade nog fuffens för sig ibland som hans far ej anade men som han omtalade då han blev stor. Men en gång fick han ha en minnesbeta som han berättade sedan han blev stor. I hans hem förvarades smöret som inköptes av bönderna i en träbytta på vinden. I den fanns s.k. smörlake, som avskilt sig från smöret. Han såg dessa klara droppar och väntade få något extra gott och drack därav. Det brände som eld i hans mun och svalg, ty det var endast salt i flytande form. | |
| I övrigt äro nästan alla pojkar lymlar, och jag tänker han var intet undantag. Det är endast en bråkdel av okynnet som kommer till föräldrarnes kännedom. | |
| Han lärde sig tala och skriva och läsa engelska innan han for till Amerika. När han fick tag i en engelsk tidning så begagnade han sin fader som lexikon d.v.s. frågade om det han ej förstod. | |
| Meningen med pojkens amerikaresa vara att fara först och den övriga familjen skulle komma efter men av breven Dan skrev hem försvann faderns Amerika-feber och ställde om att pojken kom hem igen. | |
| Dan i U.S.A. | |
| Den 6 april 1902 steg Dan på tåg i Grängesberg för att resa till Amerika. D.v.s. samma dag han fyllde 14 år. Han följdes till Grängesberg av sin fader och en bonde, som skjutsade. Han hade en större koffert, vars huvudsakliga innehåll var böcker som hans fader skulle sända i förväg. Dessutom hade han en handkoffert och dubbel uppsättning av kläder. Han reste dit på biljett från en där boende mrs. C. P. Andersson. Resan gick över England. Vid tullen i New York fordrade de tullavgift för en fiol som de funno i hans koffert. Det var en gåva av kyrkoherden Magnevill. Men han svarade på landets språk att förr skulle han slå sönder fiolen och de läto honom passera. | |
| Färden gick nu till Forest Lake Minn. där hans fasters man mötte honom med häst. Hos sin faster var han några månader och deltog i arbetet on the farm. Men det var drygt så hans fader skrev till honom att resa till en Dans farbror i Tamerack norra Minn. Hans farbror hade rest dit upp i ödemarken och tagit sig en homestad. Där uppe i ödemarken hade han sällskap med en kusin, en slags wild Bill och de jagade hjortar i mörkret havande lyktor bundna på deras pannor (foreheads). De hade även indianer i närheten som ibland gjorde fredliga besök. Men av de brev Dan skrev hem fick hans fader ovilja för Amerika och ställde om att han skulle komma hem. Men för att så skulle ske måste han dela penningarna därför i tre delar, egentligen fyra. Tamerack-Duluth, Duluth-Göteborg, Göteborg-Grängesberg, samt 5 dollar i handkassa. Ty redan då var det känt att han var en dålig hushållare. Det blev att hos agenten i Göteborg betala resan från Duluth Minn. och till Göteborg. Så sända respenningar Tamerack-Duluth. Agenten i Duluth skulle lämna honom 5 dollar i handkassa, agenten i Göteborg skulle lämna honom respengar hem. Således blev det egentligen fyra särskilda poster. Allt gick väl. Sedan han allt som allt varit 8 månader i Amerika anträddes hemfärden. Farbrodern följde honom till stationen ungefär 2 sv. mil genom ödemarken. Alla böcker, koffert och fiol lämnade han, men en liten bössa av belgiskt fabrikat hade han med sig. I Duluth skänkte han bort en dollar åt en som sade sig vara i trångmål, på hotellet i New York glömde han ytterrocken. Hade fadern ej ordnat, så att han skulle få respengar på flera ställen, hade troligtvis inga penningar räckt till. | |
| I Grängesberg hade fadern ordnat med logi tills han skulle komma. Därifrån gick han till fots Björnhyttan, Rävåla, Sunnansjö, Norhyttan och Skattlösberg. Anlände i skymningen en dag näst före jul samma år han rest bort. Han hade då trasiga skor och stora skavsår på hälarna, som han under en längre tid haft i Amerika. (Det må förstås att jag menar såren på hälarna och icke själva hälarna). Det blev nu för fadern att läka såren och göra stövlar, till skräddaren och beställa väst, ty han kom utan väst från Amerika. En ulltröja fick ersätta västen under hemresan. Men han for ej illa på Gunardliniens ångare Etruria. På nya året efter hemkomsten gick han i nattvardsskolan för komministern Petrus Pettersson i Grangärde, nu kyrkoherde i Dala-Järna, år 1903. När vintern gått förbi var det att följa sina bröder till skogs och hugga kolved liksom före Amerikaresan. Ibland var timmerhuggning på vintern. | |
| Som förut nämnt slutade hans fader vid skolan år 1905 och mottog ett arrende med obligatorisk kolningsskyldighet. Det hette Mortenstorp och var alldeles förfallet i vanhävd. Inga gärdesgårdar och åkrarna voro utväxta. Där fick Dan deltaga i stängandet av 650 famnar gärdesgård. Taga upp torvströ, resa in milor, plöja åker, sko hästar, hugga kolved, kola, riva ut milor och emellanåt slöjda. | |
| Sommaren 1906 försökte han sig på att arbeta vid Kvarnsvedens pappersbruk men fann sig ej där utan gick till doktor Hellsjö och begärde bevis att hans fysik var för svag att arbeta där. Detta skedde för att få ut likvid. På hemresan träffade han på en byggmästare från Lindesberg, som lovade honom arbete där, reste sålunda dit och deltog i grundgrävning. Snart fann han detta föga angenämt och kom hem och började deltaga i arbetet därhemma. Året därpå gick han två resor och sålde Eskilstuna-smiden. Men det passade honom ej alls, han gick långa vägar, men bjöd sällan ut sina varor. | |
| I Bringsjöberg höll han skola två månader under 1907. Då plågades han av tandvärk, så han hade svårt att sköta skolan. Han skulle sköta skolan under faderns tillsyn som protokollet lydde, men då vederbörande ej gav honom full lön, sade hans fader upp skolan enligt Dans önskan. Däröver blevo höga vederbörande mycket förgrymmade och jag tror prosten Magnevill än idag har en nagel i ögat till honom. | |
| Våren 1908 slutade han arrendet och familjen flyttade till Burängsberg. Där fick Dan syn på en annons. Trädgårdsmästaren i Hudiksvall ville ha en trädgårdsdräng. Dan nappade på kroken och reste dit. Hur länge han var där och vad avlöningen var minns jag ej. Alltnog, en kväll tog han sin kappsäck och gick till ett fartyg, destinerat till Gävle. Han tog hyttplats och därvid var det slut med hans reskassa så när han kom till Gävle var han pank och måste gå och begära att få gå och logera på poliskontoret första natten. Därpå sökte han att få mönstra in på något fartyg, men det gick inte. Så uppsökte han en tjänstebyrå och fick adressen, men då han kommit till den uppgivna platsen var ingen ledighet där. Så gick han att logera på frälsningsarméns härbärge men där var fullt av vägglöss, att han uppgivit allt hopp om att vinna anställning, gick han upp på frälsningsarmén, omtalade sin ställning och fick respengar till Falun. I Falun gick han upp på en tidningsredaktion och fick penningar för vad han förut skrivit i tidningen. På så sätt kom han till Ludvika varifrån han fick gå 3 mil till fots för att komma hem. Då var han nära att tröttna på vägen, ty det var svält på samma gång som ansträngning. Han sade sedan efteråt att då han kom så nära att han såg den gråa stugan där föräldrarna hyrde föreföll hon honom så skön, att intet hotell kunde därmed jämföras. Så började kolvedshuggningen igen. | |
| Hösten 1908 anmodades skolmästarn att vikariera vid Saxhyttans nyinrättade folkskola, alla utom Gustav och Dan följde med. Dessa båda hade då sitt rusthåll ensamma. Bodde i Burängsberg men arbetade 3/4 mil därifrån. I Vännebotrakten. På hösten lämnade dock Dan sin broder Gustav ensam och reste till Köpenhamn för att därifrån taga hyra till Australien. I brist på lägenhet måste han vända hem. Därvid besökte han sina föräldrar i Saxhytteskolan. sade sig varit i Ludvika och sökt arbete. | |
| Nykterhetskursen: Under åren därpå bevistade han föreläsningskurser anordnade av Templarorden, en i Falun, en i Eskilstuna, en i Stockholm. Men redan innan dessa kurser genomgåtts höll han på kallelse föredrag på många platser. | |
| År 1912 blev han vald till ombudsman för T. O. [Templarorden] och reste i denna egenskap genom alla Sveriges provinser, Got[t]land ej undantaget. | |
| 1913 flyttade hans föräldrar till Skattlösberg, där av heg. Jacob Erson hyrde en liten stuga med två rum. [Luossastugan] Där och då författade Dan sina kolarhistorier och sedan dess ägnade han sig uteslutande åt författarverksamhet. Vistades än i Gonäs, än i Ludvika [i dag Dan Andersson museum] och ibland hemma. | |
| Höstterminen 1914 och vårterminen 1915 vistades han vid Brunnsviks folkhögskola. Sommaren 1915 hjälpte han sin fader bygga en stuga i Gräsberg. När Bonnierska stipendiet erhölls [1500 kronor], skänkte han sin fader 500 kr. så att han skulle få betala sin skuld. Men mellan 1915 och 1918, således 3 år bodde han hos sina föräldrar i Gräsberg. Han gjorde i ordning åt sig en kammare på vinden, där han mest nattetid skrev eller knackade på sin skrivmaskin. | |
| 1916-1918. Under denna tid gjorde han en resa till Norge under det han mest var sysselsatt med översättning av På sju hav åt Bonnier. Troligtvis ville han där i hamnen [Trondheim] få reda på vissa sjötermer. Han vistades där någon tid. | |
| Under 1917 var han korrekturläsare på redaktionen av tidningen Tiden i Göteborg, [Tidningen var Ny Tid och Dan arbetade som journalist och kåsör] dock icke hela året. Schappade därifrån och kom hem. Fick brev att han var välkommen åter och for så dit igen. | |
| Den 19:de juni 1918 ingick han äktenskap med lärarinnan Olga Turesson. Den 16 sept. blev han död i Stockholm 1920, den 23 sept. skedde begravningen på Ludvika nya begravningsplats. | |
| Eftermäle: Dan Andersson var både människovänlig och djurvänlig. Hans medkänsla för nödlidande var stor. | |
| Han var en dålig ekonom och var därför ofta i brydsamma omständigheter. Han var ytterst ömsinnad mot sina föräldrar och syskon. Huru han var som äkta man känner icke jag, men hans temprament var något koleriskt, men det gick snart över. Han hade gott handlag för all slags slöjd och grovarbete och arbetet gick med kläm men uthållighet fattades. | |
| Skrivit i november år 1925. | |
| Källa:
Nils Holmdal Adolf Andersson Dan Anderssons far Zindermans 1982 |